Första maj, första maj...
"Första maj, första maj
varje sliten kavaj
blir en mantel av strålande ljus,
varje trött proletär
glömmer mödornas här
och går drucken av vårvindars rus."
varje sliten kavaj
blir en mantel av strålande ljus,
varje trött proletär
glömmer mödornas här
och går drucken av vårvindars rus."
Mycket har man varit med om i sitt liv så här långt, och ännu mer har mina föräldrar och deras generation fått uppleva och vara en del av. Mamma och pappa var båda "bondungar" som växte upp på landet med kor, hästar, får och sådant. Stora gårdar
med de mått vi mäter här i vår del av landet. I min fars familj fick nog de som ville studera vidare, och min faster har flera gånger sagt åt mig att min pappa hade förmågan, han var duktig och flitig i skolan men valde att utbilda sig till fordonsmekaniker
i sin ungdom. Sedan insåg han att lönen var så mycket bättre som gruvarbetare och valde den banan resten av sitt liv.
Det här är min pappa, i den miljö han verkade i en stor del av hans liv. Inte konstigt att han blev politiskt engagerad och vek nästan all sin tid till att kämpa för en bättre miljö och bättre vilkor för dem som tjänade LKAB och staten med att leverera
malm till hela vårt lands välfärd.
Jag har demonstrerat på Första maj som barn, då var det verkligen kamp, och jag har gjort det även som vuxen med mina barn några gånger. Sedan gav jag upp mitt engagemang på första maj. Inte för att jag bytt åsikter eller ideologi, utan mer
för att det inte kändes som meningsfullt längre. Jag har kanske fel?
Det har hänt en del i gruvmiljön sedan min pappa jobbade där, men fortfarande är det ett arbete där man riskerar sitt liv varje dag. Går inte att komma ifrån, och ju djupare och djupare i berget man tar sig, desta skörare blir allt.
Byggnadsarbetare är de som är den mest utsatta yrkesgruppen i vårt land i dag, där sker dödsolyckor i alldeles för stor grad varje år. Det ska byggas med så stor vinst som möjligt, så fort som möjligt vilket gör att tempot skapar risker som inte ska
få finnas.
Alltså kommer det alltid att finnas något att kämpa för i vårt land, ge inte upp!
Historiskt sett startade traditionen med demonstrationer 1886 den 4 maj i Chicago. På torget Haymarket demonstrrerade arbetare för 8 timmaras arbetsdag, en bomb detonerade i närheten och skapade kravaller där polis besköt arbetare och allt slutade
med både döda poliser och döda arbetare.
Hur som haver så firade vi valborg som sig bör i den lilla kretsen, med vår son och hans familj, hans svärmor och bonussvärfar.
Olivia och Gustav grillade, bland annat korv som traditionen är.
Barbro fixade salladen.
Jag fixade en varm chokladdryck med cointreau till de vuxna och utan till barnen och de som inte dricker alkohol. Inspirerad av Stina som bjöd på det under vår bokklubb. .
En lugn och trevlig kväll med olika spännande inslag, så som läkarbesök hos doktor Olivia där vi fick sitta i väntrummet bårde mormor, farmor och farfar i lillebrors rum och i Olivias rum var själva läkarmottagningen. Helt plötsligt omvandlades
den till frisörsalong och vi blev fina i håret alla.
Farfar fick en rosa rosett.
Jag fick gröna fjädrar i mitt hår.
August blev lycklig då han äntligen fick låna storasysters glitterskor och tyllkjol, så han svängde runt i ren eufori till vårt jubel.
Båda barnen hade varit och inhandlat nya solglasögon i går med deras far. Olivia visade glatt sina medan August vägrade se på sina ens. De är just nu på väg upp till Riksgränsen för en veckas vårsemester, och jag gissar att
de kommer att få kämpa med August för att få honom att acceptera glasögonen. Det kan vara så ända tills han får uppleva känslan av att ha dem, istället för den starka vårsolen i ögonen. Då vill de ha dem hela tiden är min
erfarenhet.
En fin valborgsmässoafton 2020!
♥ Maria