Söndagslunk

Vi funderar över om vår yngsta son ska komma hem till påsk, eller stanna i Stockholm så han inte tar med sig trista Coronavirusar hit. Jag röstar för att han ska komma hem, så länge han inte är sjuk. Hur han sedan ska ta sig hem är nästa fråga, tåg föreslår jag, det kan ju inte vara farligare än flyg. Är det få resande kan man ju sprida ut sig i vagnarna tänker jag. SJ borde ju till och med kunna placera resande i ligg- och sovvagnar glest just nu. 
En solig lördag, en skänk från ovan för oss alla. Jag tog min numera vanliga skidtur till Tomholmen, och jag var inte ensam ute. Isen kryllade av folk. Inget toppenföre precis, hårt och isigt men vad gör det. 
På vägen hem mötte jag två djupingar som försökte cykla på skoterspåret. Inte mina barnbarn, men kreativt att försöka i alla fall. De gav upp rätt så fort och vände. 
Egen företagare, som min man är har han alltid värnat om den lokala handeln. Han har försökt bromsa mig då jag tänkt näthandla så många gånger. Nu är det ingen idé, då så många affärer stängt och det jag vill köpa inte går att få tag på här i vår stad. Men det som fortfarande finns dem gynnar vi. Så i går tog vi en tur till "Lilla skafferiet" på Bergviken. Semlor, oj så svårt att motstå, så vi köpte med oss varsin hem. 
Sega kolakakor fick också följa med hem. Kan vara bra att ha om gäster mot förmoda dyker upp. 
Det var fler än vi som trotsade virusar och stod i kö för att handla. 
Hemma, en kopp te i solen i mina supergamla täckbyxor som är ljuvligt sköna att dra över ett par leggings eller om det är kyligt, ett par ylleunderställ. Köpte dem för länge sedan i Fjällrävens outlett butik i Örnsköldsvik. 
Axel kom förbi en stund med sina bonusbröder. 
De valde att hänga i köket medan vi vuxna drack kaffe och te ute på glasverandan. 
 
Det saltade och nu färdigtorkade ren- och älgköttet plockades in, och jag fick smaka, mums! Några bitar plockades faktiskt in för någon dag sedan, eftersom jag vill ha köttet mjukt och lite rött, inte för torrt. Nu är allt i alla fall paketerat i plastpåsar i frysen. 
 
Påsken närmar sig, och det känns som om alla håller andan lite, ingen vågar planerar något fullt ut just nu. Lukas har fått följa med Sollentunas sportchef på vildsvinsjakt och skickar oss bilder på en skjuten sådan. Han är taggad nu, och vill jaga själv säger han. Stockholmsskogen känns tyggare än innerstan och bättre än att hänga på Stureplan nu i dessa tider.  
Ser lite makabert ut, men i ett kretslopp ska vissa djur begränsas, får inte bli för många, vilket just vildsvinen tenderar att bli.  
 
Kanske inte så konstigt att alla mina barn gillar jakt, de har ju vuxit upp med det, följt med sin pappa och farfar på olika äventyr i skog och mark. Min pappa var ingen jägare, men han var ofta och fiskade på hiskeliga fjällturer då isarna nästan inte bar och  tveknade inte att ge sig iväg fast det var snöstorm på G. Oj oj oj, så vi var oroliga då han ibland till och med åkte skidor i flera mil till någon fjällsjö för det goda fiskets skull. Våra äldsta barn har varit med honom på flera spännande äventyr i fjällen. Lukas var så liten då hans morfar dog alldels för tidigt, så han minns inte så mycket av den spännande mannen. Men vi försöker berätta för honom allt vi minns, för att han ska få med sig så mycket som möjligt av dem som trampade stigarna före oss.  Jag tycker det är viktigt att kunna sin historia, den kan ge oss förståelse över vårat eget sätt att vara och verka. 😍
 
Lukas må minnas lite av sin morfar, men han är väldigt lik honom på en del sätt,
för även om han var klok i går och traskade i skogen
så ringde han precis, och nu satt han på ett café i city. 
 
Lite försiktigare, skulle jag önska att han var just i detta nu.
 
"Lugn mamma, det är nästan inte en människa i stan, nästan tomt faktiskt", säger den gossen helt obekymrad. 
 
♥ Maria
 
 
 
 
 
 

Kommentera inlägget här: