Festliga fredagar
Det är ju ändå något speciellt med fredagar. Förväntan, precis som då man var barn och längtade efter lördagen och lördagsgodiset. Jag fick faktiskt bara godis på lördagarna, ibland men väldigt sparsamt kunde det bli något gott en annan dag. T ex då jag
fick några kronor av pappa, med uppmaningen att springa till kiosken och köpa Aftobladet. Får jag köpa ett Bugg fråga jag och det fick jag alltid. Bugg vet kanske inte alla vad det är, men det var ett rosa toy som köptes styckevis, galet med socker
i och som växte i munnen medan man tuggade frenetiskt.
I går strax före lunch kom jag inte in på nätet på skolan, sååå frustrerande. Allt jag skulle göra krävde nät, och till sist valde jag att åka hem och avsluta min arbetsdag vid datorn hemma. Sent på eftermiddagen skrudade jag om, för middag hemma hos
Peter och Lenita inne i stan.
Present till Lenita som fyllt år för några veckor sedan. En flaska vin som gåbort present. Min man valde att köra, annars brukar vi ta bussen, men emellanåt kan man ju vara lite försiktigare med det som går att undvika.
Det var dukat och fint.
Lenita blandade till en god drink.
Oj så gott!!!
Parmesanchips med laxröra, och smördegssnittar med massor av gott.
Monika som inte vill vara med på bild, bara lite smått 😘 och hennes man Osmo dök upp strax efter oss. Som ni ser är det två systrar, och lika snygga båda två, även om man inte ser så mycket av den ena så kan man ändå ana. 😍
Peter till höger som hade fixat kvällens middag, som var grymt god!
Renfilé, med goda tillbehör. En sås som var gudomligt god.
Efterrätten - äppelpaj.
Ännu en rolig kväll med goda vänner. Lite prat om sjukdomar, kanske p g a rådande tider, eller eventuellt kan det beror på den ålder vi befinner oss i, kroppen blir mer och mer påtaglig och på ett helt annat vis än då man var ung.
Märkligt ändå, att man känner sig som 35 och så tittar man sig i spegeln och ser en annan person än den man mötte tidigare i sitt liv. Kroppen ger signaler som den aldrig tidigare gett, och jag står där lite överraskad över
att mitt mentala jag inte är det samma som mitt fysiska...
Jag känner till och med en viss förväntan över den stundande påskhelgen, tror faktiskt inte att jag behöver vara helt ensam hela tiden även om jag stannar hemma. Lenita bjöd in mig till deras fina stuga på andra sidan älven. Gustav
och Madde är här och då känns allt lite mer hoppfullt. Kanske, kanske kommer Lukas, och då får han vara frisk om han kommer. Så fortsättning följer...
Nu ska vi och gratta vår äldsta son som fyller år idag!
Kramar till er alla, var rädd om er!
♥ Maria