Reser i smyg...
Så känns det faktiskt, att jag inte vill tala om att jag rest hela vägen ner till Sollentuna nu, mitt i all pandemi och reserestriktioner. Men jag gjorde en "risk och konsekvensanalys", innan faktiskt. Kom fram till att åka tåg i sovvagn ensam är säkrast,
och att jag väljer att kliva av tåget på Arlanda station, byta till pendeltåg där istället för att åka till T-centralen och trängas med alla Stockhomare som är på väg till sina arbeten.
Resan ner gick ju bra. Jag lyssnade på vår bokklubbsbok - Klubben som handlar om kvinnors berättelser om sexövergrepp/våldtäkter som Jean-Claude Arnault utsatt dem för. Jag blir både upprörd och känner sorg när jag tänker på hur vidrigt Arnault betett sig mot dessa kvinnor. Hans fru Katarina Frostensson är inte heller någon sympatisk person. Kan inte låta bli att fundera över hur deras barndom sett ut, och vad som gjort dem till så oempatiska och hänsynslösa vuxna.
På Arlanda var jag helt ensam på perrongen i 25 minuter medan jag väntade på pendeltåget. Nästan lite otäckt det med, men bättre än massor av folk. Det var väldigt tomt på Pendeln, i den vagn jag satte mig i fanns två personer till på lagom stort
avstånd.
Frukost om än sent hos Lukas. Och sedan började jag mitt städrace.
Första fönstret putsat, och jag som inte gillar förnsterputs. Rätt så rent ändå...
En kopp te i min ensamhet mitt i allt dammande, putsande och skurande. Här är så grönt och frodigt. Över hela Norrviken ligger en djup doft av blommande syren.
Innan Lukas kom hem från sin skola där han jobbar, kom hans hyresvärd och bjöd in oss på fika till att börja med och sedan middag efter Lukas träning. Så gulligt och välkommet, mitt i allt stök och städ.
Jörgen och Ros-Marie så gulliga och trevliga. De säger att de "adopterat" vår son som substitut när deras egna barn flyttat hemifrån. Jag känner mig mindre orolig för vår "sladdis" när han får bo så här fint. Vi fikade och pratade om hösten
och annat spännande, sedan åkte Lukas i väg för att träna med sitt hockeylag.
Medan vi väntade på att Lukas skulle komma tillbaka blev jag bjuden på bubbel.
Ni som känner mig vet hur intresserad jag är av inredning och design. Alltså blev jag glad då jag fick gå en rundvandring i deras spännande hus som byggdes under andra världskriget.
Alla dörrar i huset kommer från en gammal gård i Hälsingland.
Likaså detta pampiga skåp.
För både Jörgen och R-M kommer ursprungligen därifrån. Så de hus de en gång köpte har de byggt om och till med en hel del fiffiga lösningar.
I köket öppnar man ett skåp och trycker ner tomburkar och flaskor. Då hamnar de här i källaren direkt i en påse.
I högra hörnet kommer all smutstvätt ner, direkt till tvättstugan deras i källare.
Alltså är det Pettson som bor här, eller så är Jörgen lite av en Pettson.
Verkstan, alltså det ser ut precis som hemma hos Pettson!
R-M som fixar med middagen.
Lukas kom tillbaka från träningen nyduschad, fortfarande med blött hår.
Grillat med goda tillbehör.
Som avslutning, svenska jordgubbar med glass, mums!
Tack för en trevlig kväll med god mat!
♥ Maria