Midsommar för oss
Vi har ju fyra barn som många som följer mig här på bloggen vet vid det här laget. Tre barnbarn och ett fjärde på G. Jag vet inte när vi firat en midsommar så här ensamma som i år. Jag och min man fram till eftermiddagen då Frida och Otto dök upp efter att ha packat i Ottos lägenhet. Det är ju två hem som ska bli ett, vilket är en utmaning i sig.
Somrigt och gott.
Jag gjorde min Sangria, som nu mer är en tradition till midsommar. Även om det egentligen bara var jag som sippade på den. Ingemar och Otto smakade och tyckte den var god, inte mer än så. Frida dricker ingen alkohol, hon är ju gravid. Min man verkar föredrar annat. Men ingen Sangria, ingen sommar...
Jag saknade min bror med familj, min mamma och våra barn som förutom Frida firade på annat håll så klart. Det gick ingen nöd på oss, trots det. Vi har börjat måla fönster i vårt hus, ett fruktansvärt tråkigt jobb som måste göras. Så helgen har varit späckad av olika sorters sysslor.
Ljuset på bordet har en fin doft som ska hålla mygg och annat krafs borta. Vi lämnade ljuset (släckt) ute över natten, och när jag satte mig här på midsommardagens morgon såg jag att någon hade pickat bort massor av ljusmassa. Det låg klumpar spridda över bordet och på altangolvet. Trist, och hoppas att de inte blev sjuka av den, förmodligen fåglar som var här och tjuvade.
En av de lugnaste aftnar vi haft.
De hade nästan blivit natt innan vi kom fram till fikat.
Sol och varmt, vad mer kan man önska?!
Vad gjorde då resten av vår familj?
Joel och Lovisa firade midsommar med Lovisas mamma Josette, jag kan ha stavat hennes namn fel...
Våra småskruttar Olivia och August har firat midsommar med sina föräldrar i Lule skärgård hos deras mormor och bonusmorfar.
Våran Lukas, han drog i väg med sina vänner till hans fars stuga i Tornedalen. Några av vännerna hans har återvänt till stan, men inte Lukas. Han är ledig även i morgon så han fiskar fortfarande.
Våran Axel, han är med sin pappa i Lule skärgård de precis som Olivia och August. Så fint de har, vilket känns så skönt för den hönsiga mamma/mormor/farmor som jag är.
Nästa midsommar kanske blir som den brukar vara, med hela stora familjen får vi hoppas, i alla fall nästan hela familjen. Då har vi målat klart alla fönster och kan bara njuta av livet och med en önskan om att Coronan har dragit sin kos.
Okej, då kanske det är med vädret som de brukar också, regn och kyla?
Den som lever får se!
♥ Maria