Vilket jullov, som aldrig tar slut!
Det här måste gå till historien, som ett av de längsta jullov vi haft. Så känns det i alla fall. Inga barn som kräver ständigt aktivitet, så som livet var förr med barn hemma. Mina barn har i alla fall haft ett stort behov av fysisk aktivitet, de flesta
av dem, det vill säga typ tre av fyra.
Den här killen, hade och har nog fortfarande störst behov av rörelse. Här en bild från så där 2013 kanske. Så här lugn med mobilen i sin hand, var han bara korta stunder. Enligt mitt sätt att se på livet så var det bra för honom att han hittade på aktiviteter,
så som landhockey på gatan utanför vårt hus, med dem som kunde slita sig från en massa interaktiva spel. Eller så promenerade han själv till ishallen så fort han inte hade träning, för att åka ensam eller med dem som kanske råkade vara där då. Bra
i och för sig, eftersom han sedan landade mjukt i soffan en stund innan natten.
Så mysigt, en bild från en sommarkväll för många år sedan med min mellanson, på en spelning under Luleå hamnfestival. En son som inte haft samma rörelsebehov som de andra, men han har också varit väldigt aktiv, men med annat. Skidor, jakt, massor
av jakt och så musik har han roat sig med, och roar sig med fortfarande. Skidor och jakt innebär en hel del fysisk aktivitet, men han har inte haft samma ständiga behov av det så som Lukas. Vi är olika, och ska så få vara.
Men det jag vill bara säga, att jag styr över min egen tid så oändligt mycket mer nu, under ett jullov än då när barnen var små, yngre och tonåringar och bodde hemma. Alltså rör jag på mig alldeles för lite nu, eftersom ingen är i behov av att jag
följer med på olika aktiviteter längre. Men jag hoppas mina instruktörer kör igång med Tabatapassen inom kort. Helst i kväll. Annars förfaller jag totalt. Nackdelen med att inte ha dessa aktiva barn hemma längre.
Jobbat en del har jag hunnit med, eftersom det drar i gång med ett högt tempo från och med tisdagen. Skönt att kunna sitta hemma i lugn och ro med sitt jobb ibland. Skönt som tusan faktiskt, att jobba utan dåligt samvete till och med.
Dåligt samvete för att jag inte är med mina barn. så som jag kände förr när jag jobbade och de var lediga. Sedan vet vi ju alla, att vi mår bra av att ha det tråkigt i lagom dos, för det är då kreativiteten föds. Så barnen behöver inte vara
med sin mamma varenda minut, men det behöver möjligheter till ett aktivt liv i stället för enbart aktivitet framför skärmar.
I går var jag ensam hela dagen, eftersom min man åkte i väg på en begravning till Narken, en by vid kanten av Kalixälven, där han har en del av sina rötter. Just där vid älven finns en del vackra faluröda timrade gamla hus och en älv som
forsar fram, bitvis hetsigt för att sedan flyta lugnt och stilla ner mot havet.
Jag vill ju inte vara helt ensam, så jag bjöd in Stina på fika, och surr om hur julen hade varit för oss, med tomtar och barnbarn. Dukade fram allt som blivit över efter helgerna.
Jag fick en hel del gjort då jag var ensam, sådant som jag sällan hinner reflektera över att det ens behöver göras.
Torkade hyllor, och ordnade upp lite och,
upptäckte mina fina tekoppar Spisa Ribb från Gustavsberg. Nu måste jag använda dem lite oftare 😜 de är så vackra i sin enkelhet.
Lagat det godaste jag vet, torskrygg med pressad potatis och annat gott till. Sena middagar hela tiden, i går eftersom mannen kom hem sent från Narken.
Sett filmer så som den här. Den var riktigt bra enligt mig. En anna som var ok är Second Act, en dramakomedi skulle jag kanske säga att det är. Skärmtid för vuxna måste också begränsas 😝
Jag fick precis veta att det inte blir någon träning med mina instruktörer i kväll, alltså tar jag bilen till gymmet istället, för något måste jag göra...och snart är den här jullledigheten över för oss alla, och allvar stundar.
Låt oss krydda allvaret med lite roliga event,
och massor av fysisk aktivitet!
Snart är det påsk!
♥ Maria