Nöjd...

Jag har använt ett antal timmar i dag till att jobba undan sådant som veckan som gick inte hade utrymme för. Trist, men nödvändigt. Bestämde mig för det redan på fredag eftermiddag då jag packade ihop på mitt skrivbord och åkte in till vår Förvaltning med brådskande ärenden. Min lunch åt jag medan jag pratade med en förälder, som sa att det gick bra ;-) alltså det gick bra att jag åt medan vi pratade, eftersom det var ett spontanmöte från förälderns sida, och ett möte som kändes positivt för oss båda. Om någon undrar, så är mitt arbete ofta händelsestyrt. Vilket också är orsaken till att det aldrig blir enformigt och tråkigt. 😜
På lördagens förmiddag följde jag med min man på gymmet, något vi inte gör så ofta, tränar tillsammans alltså. Sprang på bandet i 20 minuter, vilket jag gillar. 
Tog en runda igenom de maskiner jag lärt mig så här långt. Vet att man kan boka en runda med instruktör för att lära sig dem, men det har jag inte gjort. Får se om jag gör det så småningom. 
Den här lärde jag mig, genom att springa på löpbandet och smygtitta på någon som använde den. Väldigt bra för mina höfter har jag märkt. Efter närmare en timme gav vi upp och åkte hem, men först handlade vi lite för helgen. Semlor från Konditoriet blev det, så vi gasar och bromsar samtidigt. 
Nu blev lördags eftermiddagen en rätt så stilla eftermiddag, vilket jag planerat. 
 
Den bok jag valt i vår bokklubb ville jag komma igång och läsa. Den har legat på en hylla hemma hos mig i ett år nu, och väntat på rätta tillfället. Så är det med böcker för mig, jag måste känna för just den genre av bok då jag ska välja själv vad jag läser. Väljer sällan hemska deckare, bara lagom hemska i så fall. 
Med rätt så stor erfarenhet av tekoppar kan jag konstatera att den här formen och storleken på mugg är allra bäst. Den fina Spisa Ribb är lite för låg, så teet kallnar rätt så fort. 
 
Boken - läst den!!!
 
Jag kom in i handlingen direkt, och det var som Magdalena sa, man kan inte sluta. Jag var rätt så tråkig hemma, den här eftermiddagen och kvällen. För jag läste hela boken fram till midnatt. Lite avbrått för middag och prat med min man när han absolut ville att jag skulle lyssna...men inte mer än så.
 
Det är en form av biografi med inslag av fiction, med utgångspunkt i Alex egen vrede som han vill ha en förklaring till.  Alla brev och dagböcker han sedan hittar kommer att ge honom en förklaring till hans sociala arv. Brev fyllda av förtvivlan och kärlek. Brev hans mormor och hennes älskare skrivit till varandra någon gång 1932.  Den tid då inga mobiler, sms och annat fanns, då var det inte så enkelt att kommuincera minsann. Det var kanske århundradets kärlekshistoria, där Alex hoppas att hans mormor ska välja kärleken och inte den ekonomiska trygghet hans morfar gav henne. Men det finns så mycket annat som han får syn på, sådant han aldrig fått veta tidigare, och som ger en förståelse över hans egen vrede men också  varför hans mamma och hennes syskon hamnade i destruktiva sammanhang där hat och missunsamhet växte istället för förståelse och empati. En pusselbit, hans morfar var också vresig, inte så trevlig om man så säger Jag har väl inte recenserat för mycket nu...?
 
Jag förstår också Alex Schulman bättre när jag läst boken och tänker på alla hans krönikor jag läst. 
 
I kväll hoppar jag över mitt gympapass, tränade ju igår.
För nu ska jag snart iväg till Sarri som har öppet i sin ateljé i kväll.
 
♥ Maria
Kommentera inlägget här: