Ett långt liv
Att leva tills man hunnit bli 92 år, är inte alla förunnat. Men allt har ett slut och strax efter nyår dog min svärdotters bonusmorfar. En bonusmorfar som var med oss på julafton, alla kalas, dop och annat festligt vi varit på sedan Madde och Gustav träffades.
Ljusets kapell i Kyrkbyn.
Madde, hennes mamma Barbro och mormor Iris hade ordnat allt så fint. Fina tal och ett ljus över en människa som älskade havet och att ta sig med båt till sin stuga på en skärgårdsö, att fiska i Bottenviken från sin båt på alla sätt man fiskar på, var livet för honom.
En flicka sjöng så vacker "Håll mitt hjärta". Alla sjöng om "Pärleporten" för den gillade Tage.
En stilla stund och ett lugn av att ha fått leva klart sitt liv, om man kan leva klart?
Andligheten gjorde gott för stunden.
Minnesstund på Hägnan.
Chokladbollar är gott, tyckte August.
Vi pratade om livet med Gullan och Åke, Maddes bonuspappas föräldrar. Det finns massor att prata om när man pratar om livet... 
Det blev sent, och jag skulle träna om jag hinner, och det hann jag. Min nystart efter jul ger mig träningsvärk, men det är väl bra, för då vet jag att jag kämpat.
Tage som arbetet som mattläggare i sitt yrkesliv, och som sa att han nog lagt varenda matta i Sunderbyn - men det måste ha varit för mer än 40 år sedan.
♥ Maria