Tid med Lukas
Det har inte varit helt lätt att bli ensamma hemma utan barn. Kanske värst för mig, att inse att livet har vänt 180 grader. Det ligger en viss melankoli i det, att inse att livet inte är en evighet, att tiden man hade med sina barn helt plötsligt förändrades till något annat. Inte så att tiden tagit slut, men allt sker på ett annat vis och mer på de vuxna barnens villkor än på mina.
Jag försökte få Lukas att följa med oss på Fotografiska, vilket han så gärna ville på fredagkväll då vi skildes åt. Han för att roa sig med sina hockeykompisar och vi för att ta det lugnt på hotellet innan vi skulle sova. Att han sedan tillbringat resten av kvällen på diverse inneställen i stan fram mot morgontimmarna avgjorde hans beslut på lördagen då hans mamma ringde.
-Jag måste sova, kommer snart ,sa han lite vimsigt. Vilket han givetvis inte gjorde.
Först sent på eftermiddagen kom han, just innan middagen vi bokat på Jim & Jacob.
En mysig liten restaurang med tapasmeny. Allt var supegott, men alldeles för lite mat tyckte både Lukas och min man, fast vi hade tagit in en hel del olika rätter.
Någon var fortfarande trött.
Vi har alltid så intressanta samtal då vi träffas, för Lukas kan vara lika djup som mig och filosofera över livet med ett djupt och äkta intresse över psykologiska fenomen och människors sätt att vara och bete sig på. Jag tror att det är just den biten jag saknar i dag, då jag och min man är ensamma hemma. Vi pratar politik, en hel del för det intresserar min man och massor med hockey som jag är måttligt intresserad av...😝
En god varm ostkakak med hjortronsylt som smakade bra, men inte så som den sylt vi kokar hemma gör. Sådant man får ta då man är i Stockholm.
Vi promenerade sakta genom Vasastan, kikade lite på dem som åkte skridskor i Vasaparken sent en lördagskväll. Jag frågade Lukas om han ville sova över på vårt hotell, så kunde han äta en ordentlig hotellfrukost på morgonen innan träningen i Sollentuna. Okej, sa han utan att tveka. Vi fick en extra säng på rummet mot en liten summa, vilket hans mamma gärna betalade.
På hotellet finns en bar, och två fortfarande liten hungriga män köpte var sin burgare innan de skulle sova. Den här morgonen smög jag och Lukas upp kring 08.00 och gick ner till frukostmatsalen. Pappan sov, vilket är ett under, för han sover vanligtvis sällan mer än 5-6 timmar per natt. Lukas åt frukost och jag drack te. Vi fortsatte vårt samtal från kvällen innan och nu med fokus på barn som far illa och hur en enda pedagog kan vara räddningen för en del barn som lever i destruktiva sammanhang. Hur vårt sätt att visa engagemang, tillit och tro på dem kan lyfta den mest vilsna lilla själ.
Lukas tog pendeln till träningen och jag gick upp på vårt rum, klädde av mig och kröp ner under täckte bredvid min man. Nu har jag ätit lite också, vi ska strax ta oss ut i Stockholmssöndagen och strosa runt lite innan det är dags att åka hem.
Att bo utan barn, är rätt så skönt också. Man behöver inte fundera lika mycket på matlagning och inköp av mat som tidigare. Tvättmaskinen för en slumrande tillvaro, och jag har hur mycket tid som helst för mig själv om jag vill. Vad vill jag då?
Träffa barnbarnen förstås, och det är en ny spännande resa som ger massor av energi. Läsa, träffa vänner och träna hur mycket som helst, om jag vill förstås och det vill jag lagom mycket.
♥ Maria