Morgontrött...

Jag ska inte klaga, det finns värre saker att bära på än lite trötthet.
 
Vi gled nästan obemärkt in i en ny månad, och jag hade tänkt lägga in mina bilder över månaden som gått under vår hemresa från Stockholm för drygt en vecka sedan. Meen, så träffade jag Ulrika från min skola på tåget och blev kvar med henne, hennes man och någon annan basketförälder i restaurangvagnen en stund så där. Trippade sedan - utan kaffe, förlåt! Kaffe som jag lovat ta med mig till min man som satt i vår kupé och läste. Jag var trött och med siktet på att sova. Han hade nog glömt att han beställt kaffe för någon timme sedan, vilken tur. Och så glömde jag att fixa mina bilder som jag tänkt.
Men det kommer nya dagar och nya tider...
Januari 2020!
En månad jag aldrig hyst någon större entusiasm över. 
Förr, då allt var som det brukar vara, var det kallt.
Nu när det är som det aldrig har varit,
så är det alldeles för varmt, blött och blåsigt.
 
Så här några dagar in i februari så kan jag känna att mitt januari ändå blev rätt så mångfacetterat, färggrant och hur fint som helst. Inte skidor en enda gång, fast jag började månaden i Riksgränsen med massor av snö. Inte mer än någon dag som var kylig, snö som kom då vi var bortrest och som nu riskerar att rinna i väg innan jag hinner ut på skidorna. Men såå många fina dagar med barn, barnbarn och vänner. Spännande resa med kollegor och bokklubb och en begravning. Sånt är livet!
 
Nu har vi redan börjat knata oss fram genom februari. Som just nu är galet varm, så som det skulle ha varit i slutet på mars.
Även om jag roat mig hela helgen, kan man kanske tycka, så hade jag tid att städa hemma. Jag måste säga en sak - jag gillar ju att städa faktiskt. Inte innan jag börjat, då är det som ett mörkt tungt lass som ska dras i uppförsbacke...men när jag väl börjat så går det undan och jag gillar det mer och mer ju finare det blir hemma. När allt är klart är jag supernöjd över min insats.
Alla blommor fick sig en dusch också, så där i farten.
Någon blomma fick jag slänga. Kan bero på flera olika saker, men mest tror jag att bristen på engagemang och kärlek kan ha varit en bidragande orsak...
 
♥ Maria
 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: