Aj, ajaj!

Har ont i mina fötter, men knatar på ändå. Hur skulle det annars se ut, om jag satt stilla hela tiden jag är här? Så tråkigt, och mindre ont förstås...alltså traskar jag på och biter ihop. 
Sollentuna har en lång historia, redan mellan järnåldern och bronsåldern bosatte sig människor här i trakten och levde på att föda upp boskap och att odla. På 1600-talet fanns några stora gårdar och marken brukades av arrendebönder, statare och torpare. Den stora händelsen för byggden var då järnvägen mellan Uppsala och Stockholm drogs fram 1866 och till att börja med blev det en station i Rotebro och senare även i Norrviken och Tureberg. I början av 1900-talet började man bygga småhus och villor i området. 
 
Det finns massor med så kallade "småhus" i området. Är huset på bilden ett småhus eller en villa? Ii min värld vill jag inte kalla ett enda av husen vi passerar för småhus. 
Stora gårdar för det mesta, förutom ibland då man passerar ett gammalt hus med ett grannhus ganska tätt inpå, rätt så nybygt då. Generationsboende, eller ett sätt att finansiera sitt boende genom att sälja av mark?
Så roliga hus, alla unika och med charm så man döör. 
Den här entrén, wow!
När vi passerade det här rosa huset var det en liten vit lurvig sak som skällde ut oss totalt. Ingen fara med oss, hunden stod bakom en fönsteruta. Jag fick nästan springa för att hinna med dessa två, med långa ben. De ångar på och jag vill hinna fota massor, hej och hå.
Vi klev av pendeln på Odenplan och Lukas hittade ett hak med god fräsch lunchmat - Eatnam en Vietnamesisk restaurang. Han hade tränat ett pass på morgonen och var vrålhungrig.  
Mysigt och gott. 
Inser att min son lärt sig hitta här i stan under året han varit här. Jag var tidigare den i familjen som hittade bäst, men nu tar Lukas andra vägar än jag hade valt och det går både snabbare och smidigare så. Livet.
Lukas handlar lite kläder och vi hittar två av hans barndomsvänner på ett ställe i stan. 
-Är det mammatid för dig i dag, frågar en av dem.
-Jajemen säger Lukas glatt, och jag blir varm i hjärtat en stund.
Köper nödvändiga saker inför höstens mörka kvällar. Någon timme senare är vi trötta på city och det är också slut med "mammatiden", för då bestämmer sig Lukas för att stanna i stan med sina vänner från Byn. De ska se på en Hammarbymatch på någon pub. Vi tar pendeln tillbaka till Sollentuna och köper med oss lite gott inför den kvällen i ensamhet, som vi vant oss med vid det här laget. 
Här finns det fallfrukt. Tur att jag har med min man som bär allt vi handlat.
Bröd från fabrique, så gott. Innan midnatt när jag nästan höll på att somna med onda fötter, väcktes något i min man, för då sa han att vi nog borde ta bilen och hämta lillkillen vid pendeln så han slipper gå ensam hem i mörkret. Okej, sa jag och så drog vi iväg. Lukas kom hem tryggt (just den här kvällen i alla fall) och vi pratatde en stund innan ögonlocken föll. 
 
Dagen i dag,
har inget innehåll än. 
Vi får se vart det bär...
 
♥ Maria
 


Kommentera inlägget här: