Bokklubb i Coronatid
Ingenting är omöjligt, inte ens att träffas med social distansering i dessa hemska tider. Stinas tur att bjuda in till bokklubb, och det gjorde hon med bravur, utomhus.
Efter lite gympa hemma på vardagsrumsgolvet och en snabb dusch traskade jag i väg till Stina i min hemmadress, mjukisar och tjocksockar. Ovanpå detta - ylletröja, täckbyxor, dunjacka, vantar och mössa den här kalla aprilsöndagen.
Stina hade jobbat natt och hunnit sova några timmar innan vi dök upp. Hon hade till och med hunnit fixa till en fin plats för oss att sitta på ute på gården.
Bitte kom och gav oss alla en kram i luften, så att säga. Lite lättklädd kan jag tycka en kylig dag som denna. Men tjusig!
Anita kom från Piteå, lättklädd hon med. Och snygg. Men det är väl två varma tjejer som inte fryser så som jag gör.
Katarina dök upp nästan lika välklädd som mig. Jag var nog mest påpälsad ändå 🙄
Varm dryck till alla.
Vi diskuterade vår läsupplevelse, "Jag for ner till bror" och "Vi for upp med mor" av Karin Smirnoff.
Två böcker om livet i en liten by i Västerbottens inland till en början. Det är liv som skildras oerhört destruktivt utan den minsta lilla gnutta vackerhet. Berättelsen förflyttas i den andra boken till Tornedalen, och fortsätter i
samma mörka ton hela berättelsen igenom. Vad hände egentligen i slutet, funderade vi lite över.
Medan vi diskuterade böckerna föll några snöflingor, en hagelskur eller två vräkte ner över oss och några solstrålar sken genom molnen en pytteliten stund. Det var kyligt, men vi höll oss varma av att prata i kapp och äta varmt
och gott.
Pulled Pork i Pitabröd med en massa gottigott till.
Så försvinnande gott, en varm chokladdrink spetsad med cointreau.
Efterrätt, och nu hade vi också haft en stunds andningsövning under ledning av Katarina. Så välgörande, att djupandas 10 ggr varje dag, speciallt nu i Coronatider.
Förutom litteratur hinner vi prata lite annat också. Så himla mysigt, och det gick hur bra som helst att sitta ute.
Kenneths älg var skrudad i vackra halsband dagen till ära. Vi bokade en ny träff, och då hemma hos Katarina. Det blir i juni och då hoppas jag att jag slipper dunjackan i alla fall. En ny bok ska införskaffas
och i dessa osociala tider ska det väl inte bli något problem med att hinna läsa den.
♥ Maria