dagarna som gick...

Är i vår huvudstad några dagar. Har hunnit se vår yngsta son spela en match här med sitt nya lag. Fyllt dagarna med klokskap på en konferens om elevhälsoarbete i skolan.
Det finns en hel del nackdelar med sociala medier, som vi alla är en del av i dag. Men vi kan ta kontrollen över vårt och våra barns användande så att det inte tar över vårt liv och vårt mående. Det kom fram en sjukgymnast till mig och mitt sällskap en av rasterna och sa att det finns skolor i Stockholm som bara har skrivplattor åt eleverna, och att hjärnforskare som har sina barn på dessa skolor valt att flytta barnen till andra skolor. 
 
Varför, ja för att hjärnan fortfarande som barn är så formbar och att ett för stort användade påverkar hjärnan vilket inte bara är av godo så klart, och att vi vet för lite för att kunna se vad som händer i framtiden med dessa barns hjärnor när de påverkas så från de är små. Man ser samband med sen språkutveckling och för stort användande av plattor hos barn - att finmotoriken har kopplingar till talet och att finmotoriken hämmas av att barn bara rör sina fingrar på en platta såg man vissa samband kring sa hon och att grovmotoriken utvecklas sämre av allt sittande...skrämmande tänkte jag då hon sa detta. Vet inte hur forskningsbaserat allt var som den kvinnan levererade, men vi får som alltid försöka ha  balans i livet tänker jag.
Något vi aldrig får glömma i vår vardag.
Vårt kroppspråk har jag blivit påmind om flera gånger den här veckan. Så sant, så sant så som Gutav Sundh sa på Skolverkets konferens om fritidshem, "de vuxna som kommer ut på skolgården med motstånd, som inte tycker att det är de vuxnas ansvar att få till bra rastupplevelser signalerar inte något positivt till eleverna". Lika i allt i livet, vår kropp talar om hur vi mår och känner oss mer än vad våra ord säger.  Christine som föreläste sist på fredagen var så himla bra, minns inte hennes efternamn men ska ta reda på det. Men hon lyfte också kroppspråket och det lärare - pedagoger signalerar då de kommer till arbetet med motvilja. 
Medan jag traskade till hotellet på eftermiddagen med huvudet fullt av kloka tankar som jag försökte få ordning på efter föreläsningen vilade jag mina ögon en stund på rörande rörighet, och  konstaterade att kreativiteten flödar i Stockholm.
En kväll blev det fika hos våra Lulevänner som nu mer är Stockholmsvänner sedan några år tillbaka. 
Hans och Birgitta bor på Östermalm i en fin lägenhet med finaste inredningen. Birgitta är en estet ut i fingerspetsarna. 
Inget är här av en slump. 
Lampan på väggen, den beundrade jag och Marie från vår skola då vi var hos Lundbäcks inredningar för någon vecka sedan. Här fanns den i hemmiljö och den är ett riktigt konstverk. 
 
Vi hade en så trevlig kväll innan vi traskade tillbaka till vårt hotell för några timmars sömn och en ny dag för mig med föreläsningar. Min man skulle bara strosa omkring i stan under dagen och chilla på hotellet tills jag kom tillbaka på eftermiddagen. 
 
Nu hinner jag inte skriva mer, ska träna på hotellet lite innan frukost och en dag med vår son. Vi har inte bestämt oss för vad dagen ska få för innehåll än.  
 
♥ Maria

Kommentera inlägget här: