Teaterkväll
Lyssnar på Skavlan och för höra av psykologen som är med att vi är programmerade för att oroa oss för våra barn. Alltså är jag helt normal som mamma, med andra ord 😍
Barn i dag är fööör övervakade säger hon vidare, 9-11 års åldern är de svåraste åren för ett barn. Då betyder kamrater och kamraternas beteenden oerhört mycket. Föräldrar ska inte vara barnens advokater, i sociala samspel sker mobbning, det är en naturlig del av barns utveckling och där måste de vuxna finnas, inte som advokater men som ett stöd för sitt barn. Klokt.
I går var det teaterkväll, och en så himla bra föreställning!!!
En berättelse som delvis är fiktiv och beskriver tiden 1937-1941. Edvard Nyberg var en man som jag tror att alla i Kiruna kände till på något vis då jag växte upp i alla fall.
Att Edvard tillverkade prototyper till bomber som sedan sänkte fartyg i en kamp för att försöka förhindra fascismen och nazismen att växa sig än starkare var hans sätt att göra motstånd.
Det som sägs i berättelsen är så sant - man måste förstå tidsandan för att förstå gärningarna. Gruvarbetarna i Malmfälten var intelligenta män, de visste att den malm de bröt varje dag för brödfödans skull blev till vapen åt Hitler och Franco.
Stina fixar alltid teaterbiljetter åt oss.
Min man träffade Edvard IRL vid något tillfälle på sin arbetaplats, då Edvard kom för att hälsa på ägaren till företaget där min man arbetade. Göran en av våra vänner arbetade en kort tid på Nybergs mekaniska verkstad och träffade givetvis Edvard han också.
Teaterentrén.
Vi började kvällen med lite mat på Pinchos.
Te så klart och en liten efterrätt.
Storgatan är lysande vacker, men jag hoppas att julklapparna hängs upp i något träd i Stadsparken så som de varit något år. Lite mer att upptäcka och förundras över för små barn i vår stad önskar jag.
Efter teatern skulle vi ha åkt hem, men det gjorde vi inte. Av någon konstig anledning hamnade vi alla hemma hos Bitte och Göran en timme till minst. Trevligt, absolut!
Nytt köksbord, så fint!!!
Det har ju flyttat för ett tag sedan, och renoverat hela lägenhet som i princip är helt ny nu. Så smakfullt och mysigt.
Bitte och Göran fixade kaffe och te, saffransbröd och annat gott dukades fram. Vi pratade och skrattade tills någon kom ihåg att det var en arbetsdag som snart väntade. Klockan var över midnatt, oj, ojoj.
Bitte har inrett så fint överallt.
En sådan här blomma har jag haft någon gång men inte fått den att överleva speciellt länge, kanske jag skulle göra ett nytt försök...
Den historia vi fick återberättad med sång och musik den här kvällen är en del av en tid vi nte får glömma, och jag minns helt plötsligt den gamla farbror jag var hem till varje dag den sommar då jag arbetade i Hemtjänsten för väldigt länge sedan. En man som varje dag försåg mig med nya kunskaper om livet här i by då han var barn, och om livet i Sverige både före och under andra världskriget. Kriget och 1940-talet återkom han ofta till, då han var placerad i Björkliden. Han fick något speciellt i blicken då han berättade om den unga norska tjej som kom åkande ensam över fjället från Norge med ryggsäk på ryggen, som hade ärenden till någon för att sedan återvända till Norge lika ensam mitt under brinnande krig. Jag ser paralleller mellan den historien och den vi tagit del av under den här kvällen.
Han, som då andra världskriget bröt ut var 18 år, var en av alla svenska unga män som var inkallade för att försvara vårt land mot...vem?
♥ Maria