En tradition...

På onsdagskvällen hade vi julfest med mina kolleger hemma hos mig. I fjol startade vi detta event, som nu har blivit en tradition. 😊 för det är väl en tradition då man gör något om och om igen?
Knytis, är ett bra påhitt, för då behöver ingen stressa ihjäl sig. Alla tar sitt ansvar och bidrar med sig själv och något att äta.  Smart är ju om man i förväg kollar av vad alla tänker bidra med, så att det inte blir som hemma hos Felix Herngren, som berättade i ett program om ett knytis han och hans fru bjöd in till, och alla kom med alkoholhaltiga drycker, ingen med något att äta. 
 
Vi kom överens om vad var och en skulle bidra med, i demokratisk anda. Eller...kanske rätt så demokratisk i alla fall, för Annevi hade kokat en supergod gröt i fjol och gjort en fenomenalt god sill med curry och äpplen i, alltså tyckte vi att hon självklart skulle bidra med samma sak igen.
Anna hade med sig en saftig och smakfull julskinka. 
-18° ute, då är det skönt med eld i kakelugnen.
Glöggen kom Jenny med. Precis som i fjol 😊.
 Malin, Anna och Jenny. 
Jag är ju äldst av de här rektorerna, och har hunnit vara lärare åt två av dem då de gick sin lärarutbildning! Säger väl en del om hur gammal jag är...
Här alla som kunde komma den här kvällen med Annevi till höger i bild. Någon var sjuk, någon hade annat för sig, och någon hade stora barn som kom hem för jullov. Det hade jag också, Lukas landade mitt på dagen, blev hämtad från flyget av sin kompis Philip, så himla snällt, eftersom Lukas föräldrar jobbade som vanligt. Vilken mamma jag är, som sedan skickar honom och hans far till storasyster Frida som fick bjuda dem på middag. De såg i och för sig inte ledsna ut, utan snarare förväntasfulla inför middagen de skulle bli bjudna på hos Frida. 
Malin hade med sig hemkokt knäck, och annat smarrigt att mumsa på medan vi spelade den nu rätt så klassiska julklapppsleken. Vilken kamp det blev, oj oj oj!
 
Kakorna, som jag verkligen hade velat vinna, men njet...det gjorde jag inte.
Den här, kan bli den absolut bästa vinsten, men det vet vi ju inte än.
Skålen passar fint med vad som helst för gott i, och något av detta hade jag kunnat äga...meen inte.
 
Vi funderade snabbt innan vi satte igång om vi skulle köra den snälla eller den grymma varianten, snabbt togs beslutet om den grymma! Jag vann ingen, men tur i spel, tja det gäller väl inte mig just nu i alla fall. 
Det blev fika, som var mitt bidrag. 
En supertrevlig kväll med skratt och förvirring i en salig blandning. 
 
Julfest med kolleger, en galet fint påhitt!
 
♥ Maria
 
 

Kommentera inlägget här: