Törnrosa sov i hundra år, hundra år...
Ja, inte för att jag ska jämföra mig med en prinsessa, och jag sov väl inte i hundra år, men nästan lika länge kändes det som denna natt. Först en löprunda med min man i skogen. Klantig som jag är stötte jag in ena foten i en trädrot och flög. Inte första gången, men dock några år sedan sist. Min svärdotter som är sjuksköterska fick tvätta och fixa mina blessyrer.
Sedan hårt kroppsarbete i värmen i timmar på vår tomt, fick mig att bli näst intill medvetslös från tidig kväll till sen morgon.
-Tur för dig Lukas, att du fortfarande har energiska föräldrar!
För jag fick arbetstimmar i present av min yngsta son till morsdag, och han lovade klippa vår häck. Dagarna går, och vår son flyger fram från det ena till det andra, mellan träningspass och skoltimmar som verkar vara väldigt få just nu. Men någon häck har han inte hunnit med, så i går då han ändå var i Umeå på Brännbollsyran så tog jag och mannen tag i projektet.
Två ungdomar som inte var i Umeå i helgen, Lukas kusin Jakob från Malmberget kom förbi på eftermiddagen med sin flickvän Elsa. Tur för oss att de kom, för då tog vi rast från vårt arbete med häcken.
-Vi är nästan de enda som inte är i Umeå på Brännbollsyran, av alla ungdomar från Malmberget, sa Jakob.
Så här blev det i ena delen av vårt nymålade kök, med hissgardin från Marias loppis där jag handlade en del fint. Tyget är från Mullberry och dämpar värmen väldigt bra i vårt annars väldigt varma kök.
När vi nu höll på och klippte häcken for jag fram i buskar och snår och klippte med min sekatör också. En kvist här och en kvist där. Och en fick följa med in.
Arbetstimmarna kvarstår så jag har en plan Lukas 😍 det vore ju synd om jag inte tog vara på presenten jag fått.
♥ Maria