Trettondagsafton

När man riskerar att få frysa är det skönt att vara utrustad med varma kläder. Okej, att jag glömde ta rätt jacka då vi åkte norrut. Men jag hade inte glömt ylleunderställ, täckbyxor, yllesockar och varma vantar.  
Pyjamas, inte sexigt, men vem bryr sig. Så himla skönt att få vara varm då man ska sova. Och första natten i Gränsen var elementen kalla.  
Samma vy, om och om igen. Ändå så olika från dag till dag. Det är vackert ute på olika vis beroende på väder och vind. 
Städade igen, och nu blev det avresa, men inte med tåg. 
13.00 och Polarnatt ett tag till. I slutet av januari syns solen här igen. Bil med Elin och Jocke till Kiruna och en natt hos min bror.  
Här upp på berget Haukivaara är det 10° varmare än i nya Kiruna, Det visste alla som bor i Kiruna när den nya stan började planeras, men ingen med makt brydde sig om det då. Synd. Med tanke på hur gediget min brors hus är byggt, kan jag för mitt liv inte förstå om man beslutar sig för att riva sådana här fina gamla trähus med själ. Jag tog en promenad runt i kvarteret innan natten. 
Här bor vänner till min brors familj, Tobbe och Tina. Vackert både inne och ute. 
Så många unika hus som riskerar att försvinna. Med tanke på hur dyrt det är att bygga nya hus i dag, som inte alls blir så här vackra och inte byggs så rejält, borde varje hus med så där 100 år på nacken flyttas. Men i dag byggs det för att det ska bli så stor vinst som möjligt med så liten insats som möjligt. Fick höra att då i början av 1900 när de flesta hus här byggdes fick husägarna allt virke till husen av LKAB, om man byggde för mer än en familj, så därav är de flesta hus väldigt stora, och många är än i dag flerfamiljshus. 
Vackra dörrar som många hunnit gå in och ut genom under åren som gått. Dörrar som bär på många historier. 
Handlade lite färdkost till måndagens hemresa på Östlunds. En fin affär som jag så skulle önska fick vara kvar i den byggnad den nu är i. Den är unik och har allt man behöver på liten yta. En affär som alltid funnits i Kiruna. 
Pizza från Artic Eden, gott och fick en öl till, som Kajsa rekomenderade. Den var god, tycker jag som aldrig dricker öl vanligtvis. 
Jag gick och la mig medan resten av gänget såg juniorkronorna vinna mot Finland. För 06.15 var det uppstigning. Vi vågade inte ens boka tåg längre, utan valde Länstrafiken och buss. 
Här stod vi och 15 personer till och väntade på buss 10 mot Luleå. När bussen var 10 minuter sen ringde jag Länstrafiken, de sa att det var fordonsfel och att den kommer snart. När ytterligare 30 minuter tickat iväg frös en del otroligt i den 12° kalla vintermorgonen. Min snälla bror satt kvar i sin bil och väntade med oss tills bussen kom, så oss gick det inte någon nöd på. Den kom faktiskt till sist, nästan en timme sen. Ett bakhjul hade börjat brinna sa chauffören. Bussen blev nästan fullsatt innan vi lämnade stan. Några hade bokat nattåg till Stockholm och nu bokat om till buss till Luleå och flyg från Luleå till sina hem.  
Det blev en resa i delvis snörök mellan Kiruna och fjärran. In i byar längs väg E10 som jag passerat under hela mitt liv, men aldrig varit in i. Nu körde bussen in i Svappavaara, Hakkas osv och plockade upp frusna resenärer som fått vänta länge.  
Frida, Otto och Hugo hämtade oss på Loet, busstationen i Luleå. Här hemma var det också kallt, inne hade vi 15° då vi kom. Attans också, det blev lite pyssel med värmepannan i vårt garage och nu har det börjat bli lite varmare även här hemma. Tur för vi får nattgäster snart.
 
Vi har kallare här än vad det är i Kiruna och Riksgränsen nu. Det är oftast så den här tiden på året. Ska jobba med mitt skoljobb i morgon, för på onsdag är det fullt ös igen. Det har varit otroligt skönt att få vara ledig så här länge, känner verkligen att jag har behövt det här avbrottet från alla måsten.
 
Av erfarenhet vet jag att när är den här veckan är till ända,
är allt i gång som vanligt på skolan
och så rullar veckorna fram i en rasande fart. 
Hux flux är det sportlov,
och sedan hinner man inte blinka så är det påsklov. 
 
♥ Maria