En ledig dag.
En oplanerad ledig dag, men jag har inte några större problem med att vara spontan och flexibel. En oplanerad händelse gjorde att jag nu sitter i en skön soffa på Malmsta i Malmberget. Helt ensam, alla är på sina arbeten.
Malmsta är det sista av Malmberget som finns kvar, ungefär så.
Det som inte är rivet rivs, och som tur är har en hel del vackra gamla hus flyttats till Koskuskulle, ett litet samhälle alldeles intill. Det mest skrämmande är alla sättningar i berget som får husen här på Malmsta att skaka rejält. Så nu hoppas jag att inga skakningar sker här under fm då jag är ensam här i min mans före detta föräldrahem, som hans bror med familj bor i sedan länge. Huset, ett 1950-tals hus, sådana som det finns en hel del av i vårt land.
Vi hade inte tid att äta middag hemma, utan gav oss av så fort jag kom hem. Men här stod grytan puttrande på spisen och bordet var dukat. Patrik, min mans bror och Lollo är ett superduktigtpar på att baka och laga mat. Grytan, kött som kokat ihop med palsternacka, morötter och lök, stjärnanis och kryddat med olika pepparsorter. "Man tager vad man haver", sa Patrik. Så gott!!!
Äppelmuffins som serverades med vaniljsås, mums!
En vacker fototavla av en fotograf som jag ska ta reda på vad han heter. Motivet, Patrik och Lollos stuga, deras paradis vid sjön Tjautjasjaur någon mil från Malmberget.
Berget ger och berget tar, som man brukar säga i Kiruna, och här är det samma sak. Här "där inga skördar gror", får man vara glad för malmen, samtidigt som man inte vill förlora den själ som samhället vilade i. När jag åt min frukost vilade mina ögon på nedfarterna längs Dundret som man ser så tydligt från köksfönstret. Troligtvis är även Dundret ett berg av värdefulla bergarter, och som tur är det ett naturreservat, om det räcker då malmen tryter på annat håll?
Min dag i går började på Hertsöskolan, i deras tillfälliga matsal, medan den nya skolan ska byggas, som ännu inte är påbörjad.
Matsalar ska ge den trevliga atmosfären som de bästa restaurangerna bjuder på, eller det kan vara visionen. Målet kan vara att det serveras näringsrik mat som smakar galet gott, i en trevlig miljö med kloka, relationsskapande vuxna som deltar under måltiderna. Ett bra möte blev det hur som haver, sedan tillbaka till skolan för fortsatt arbete.
Om en timme ska jag äta lunch i Gällivare med Lollo, så skoj! Hon har valt ställe med omsorg för att det ska passa mig 😍 hoppas jag hinner in på den nya skolan här och ta några bilder på inredningen.
I eftermiddag blir det bil hem igen, och jag är inte riktigt ensam här just nu. Kände mig iaktagen och kikade upp från tidningen jag läste, utanför på deras altan flänger en ekorre omkring, sedan ser jag en till, och en till och en till...Malmbergets sista invånare.
♥ Maria