R.I.P.

💔 Stina 💔
 
TÀnker pÄ alla gÄnger du kikat in hos oss, ibland lite stressad för att du varit pÄ vÀg, antingen till ditt jobb pÄ sjukhuset eller till nÄgot annat. Alla gÄnger du erbjudit din hjÀlp, vad det Àn varit. Glömmer aldrig dÄ jag skulle med mina dÄ tre barn till Kiruna pÄ höstlovet, som lÀrare jobbar man ju nÄgon dag dÄ, sÄ efter att jag kommit hem frÄn skolan skulle du snabbt köra oss till tÄget i LuleÄ. DÄ pÄ den tiden stannade inte tÄget i vÄr by. Jag kom hem, och mina tvÄ Àldsta var hemma, men inte Joel. Vi hade knappt om tid och jag var superstressad, var, var Joel? Och varför kom inte Stina som hon lovat? Jag vet inte hur jag fick tag pÄ henne, vi kanske hade mobiltelefoner...kanske inte, men dÄ hon svarade förmodligen i en fast telefon i hennes kök, sÀger hon att hon precis kommit hem frÄn badhuset med Joel och Viktor. Att vi skulle till tÄget hade hon missat, vilket hon aldrig gjorde annars. 
 
-Jag kommer sa hon stressad, och snabbt var hon hemma hos oss, vi slÀngde in vÄrt bagage i hennes bil, och hon körde, rÀtt sÄ fort om jag mins rÀtt, livet gick i ett snabbt tempo för henne. TÄget stod Ànnu kvar pÄ perrongen pÄ LuleÄs jÀrnvÀgsstation dÄ hon sladdade in.
 
-Om vi inte hinner, kör jag er till Boden sa hon som alltid hade lösningar pÄ allt. 
 
I Boden stÄr alltid tÄget ett tag innan de rullar vidare till Kiruna, sÄ hennes plan hade fungerat. 
Vi hann, precis. NÀr jag med allt bagage och alla tre barn slÀngde oss in pÄ tÄget, började tÄget rulla. 
 
Otroligt mÄnga spÀnnande event har du fixat, draigt ihop dina vÀnner till och alltid kreativ i att hitta lösningar pÄ alle handa problem, hjÀlpt til och funnits dÀr som en vÀn nÀr det krisat. 
Om det finns nÄgot alls efter detta liv, kommer du inte vila i frid, du kommer att virvla runt och hitta pÄ spÀnnande roligheter för alla som redan lÀmnat oss. 
 
Vi lĂ€rde kĂ€nna varandra pĂ„ BB i LuleĂ„. BĂ„da hade vi fĂ„tt vĂ„rt första barn, dĂ„ för 38 Ă„r sedan. Monika Ö hade fĂ„tt sitt yngsta och sĂ„ roligt vi hade de dagar vi var dĂ€r samtidigt. DĂ„ pĂ„ den tiden var det en oas, att tillbringa sina första dagar i, med ett nyfött barn. Man skickades inte hem direkt, utan fick god omvĂ„rdnad och massor med tips och kunskap av de rutinerade barnmorskorna. 
Stina introducerade nya vÀnner för mig, Bitte kom med Stina dÀr nÄgon gÄng för sÄ dÀr 35 Är sedan.
Otaliga Ă€r de resor, de event och de fester vi haft tillsammans. ÄndĂ„ har inte jag varit med pĂ„ allt. Vi var sĂ„ olika, pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt och vis. Hade inte samma intressen, och inte samma smak heller, men vad gör det. En gĂ„ng följde du med mig pĂ„ ett gympapass, en gĂ„ng och aldrig mer.
 
-Det vÀrsta jag vet Àr att trÀna och bli svettig, sa du!
 
Jag vÀrdesÀtter mÀnniskor sÄ som Stina var, som kan sÀga vad de tycker, Àr öppna för andras Äsikter och kan diskutera utan att bli krÀnkt och sur. VÀnner accepterar varandras olikheter och  ser den dynamik som uppstÄr som nÄgot spÀnnande, det finns en spÀnnimng i att vara olika och tycka olika. 
VÄra barn som sedan kom Àr i samma Äldrar, och vÄran Joel föddes bara tvÄ veckor efter Kenneth och Stinas Viktor. NÀr jag började plugga till lÀrare var Joel rÀtt sÄ liten, för liten för att fÄ förskola. Vem hjÀlpte mig dÄ om inte Stina. Hon var hemma med Viktor och sa sÄ osjÀlviskt som alltid att visst kunde hon ta hand om Joel med, dÄ jag var pÄ Universitetet. 
HÀr firar vi Stina dÄ hon fyllde 60 Är. 
En varm sommardag hos Bitte och Göran. 
Vill bara poĂ€ngtera att Stina hade cyklat till dem, jag och min dotter med son tog bilen. Även om Stina inte gillade att trĂ€na gav hon sig pĂ„ andra utmaningar, som att cykla lĂ„ngt, eller vandra lĂ„ngt. Rest har vi ocksĂ„, t ex med Emma och Gustav som Ă€r född 1987 och 1988 till London. Till Wien Ă„kte Bitte, Stina och jag  med vĂ„ra 91:or dĂ„ de gĂ„tt ut nian. 
 
Stina var alltid med, pÄ allt!
Jag tror inte att hon missade en enda chans till skoj, om hon inte jobbade förstÄs. 
 
VÀnnerna Stinas gÄr inte att rÀkna, hon hade mer Àn nÄgon annan. Tydlig och rak har hon alltid varit, och envis, vilket lett till spÀnnande och intensiva diskussioner. 
En extramamma för vĂ„ran Lukas, hon har funnits med sedan han föddes pĂ„ sĂ„ mĂ„nga olika vis. Hon och Kenneth fanns med dĂ„ han döptes i iskyrkan i JukkasjĂ€rvi 2000. HĂ€r i bild Ă€r det hans studentfest.  Ett tag sa Lukas att han bara gillade tjejer som Stina och Bitte. DĂ„ var han i och för sig vĂ€ldigt liten, hans Ă„ldersacceptans blev lite vidare med Ă„ren. 😘
 
Stina, du kommer aldrig att bli glömd, 
alltid finnas med oss alla, 
sÄ lÀnge vi fÄr finnas hÀr. 
 
Nu tÀnker vi pÄ dina Àlskade barn, barnbarn och din Kenneth!
Styrkekramar till er!
💕💕💕
 
♄ Maria
Kommentera inlÀgget hÀr: