R.I.P.
đ Stina đ
Â
TĂ€nker pĂ„ alla gĂ„nger du kikat in hos oss, ibland lite stressad för att du varit pĂ„ vĂ€g, antingen till ditt jobb pĂ„ sjukhuset eller till nĂ„got annat. Alla gĂ„nger du erbjudit din hjĂ€lp, vad det Ă€n varit. Glömmer aldrig dĂ„ jag skulle med mina dĂ„ tre barn till Kiruna pĂ„ höstlovet, som lĂ€rare jobbar man ju nĂ„gon dag dĂ„, sĂ„ efter att jag kommit hem frĂ„n skolan skulle du snabbt köra oss till tĂ„get i LuleĂ„. DĂ„ pĂ„ den tiden stannade inte tĂ„get i vĂ„r by. Jag kom hem, och mina tvĂ„ Ă€ldsta var hemma, men inte Joel. Vi hade knappt om tid och jag var superstressad, var, var Joel? Och varför kom inte Stina som hon lovat? Jag vet inte hur jag fick tag pĂ„ henne, vi kanske hade mobiltelefoner...kanske inte, men dĂ„ hon svarade förmodligen i en fast telefon i hennes kök, sĂ€ger hon att hon precis kommit hem frĂ„n badhuset med Joel och Viktor. Att vi skulle till tĂ„get hade hon missat, vilket hon aldrig gjorde annars.Â
Â
-Jag kommer sa hon stressad, och snabbt var hon hemma hos oss, vi slÀngde in vÄrt bagage i hennes bil, och hon körde, rÀtt sÄ fort om jag mins rÀtt, livet gick i ett snabbt tempo för henne. TÄget stod Ànnu kvar pÄ perrongen pÄ LuleÄs jÀrnvÀgsstation dÄ hon sladdade in.
Â
-Om vi inte hinner, kör jag er till Boden sa hon som alltid hade lösningar pĂ„ allt.Â
Â
I Boden stĂ„r alltid tĂ„get ett tag innan de rullar vidare till Kiruna, sĂ„ hennes plan hade fungerat.Â
Vi hann, precis. NĂ€r jag med allt bagage och alla tre barn slĂ€ngde oss in pĂ„ tĂ„get, började tĂ„get rulla.Â
Â
Otroligt mĂ„nga spĂ€nnande event har du fixat, draigt ihop dina vĂ€nner till och alltid kreativ i att hitta lösningar pĂ„ alle handa problem, hjĂ€lpt til och funnits dĂ€r som en vĂ€n nĂ€r det krisat.Â
Om det finns nĂ„got alls efter detta liv, kommer du inte vila i frid, du kommer att virvla runt och hitta pĂ„ spĂ€nnande roligheter för alla som redan lĂ€mnat oss.Â
Â
Vi lĂ€rde kĂ€nna varandra pĂ„ BB i LuleĂ„. BĂ„da hade vi fĂ„tt vĂ„rt första barn, dĂ„ för 38 Ă„r sedan. Monika Ă hade fĂ„tt sitt yngsta och sĂ„ roligt vi hade de dagar vi var dĂ€r samtidigt. DĂ„ pĂ„ den tiden var det en oas, att tillbringa sina första dagar i, med ett nyfött barn. Man skickades inte hem direkt, utan fick god omvĂ„rdnad och massor med tips och kunskap av de rutinerade barnmorskorna.Â
Stina introducerade nya vÀnner för mig, Bitte kom med Stina dÀr nÄgon gÄng för sÄ dÀr 35 Är sedan.
Otaliga Ă€r de resor, de event och de fester vi haft tillsammans. ĂndĂ„ har inte jag varit med pĂ„ allt. Vi var sĂ„ olika, pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt och vis. Hade inte samma intressen, och inte samma smak heller, men vad gör det. En gĂ„ng följde du med mig pĂ„ ett gympapass, en gĂ„ng och aldrig mer.
Â
-Det vÀrsta jag vet Àr att trÀna och bli svettig, sa du!
Â
Jag vĂ€rdesĂ€tter mĂ€nniskor sĂ„ som Stina var, som kan sĂ€ga vad de tycker, Ă€r öppna för andras Ă„sikter och kan diskutera utan att bli krĂ€nkt och sur. VĂ€nner accepterar varandras olikheter och  ser den dynamik som uppstĂ„r som nĂ„got spĂ€nnande, det finns en spĂ€nnimng i att vara olika och tycka olika.Â
VĂ„ra barn som sedan kom Ă€r i samma Ă„ldrar, och vĂ„ran Joel föddes bara tvĂ„ veckor efter Kenneth och Stinas Viktor. NĂ€r jag började plugga till lĂ€rare var Joel rĂ€tt sĂ„ liten, för liten för att fĂ„ förskola. Vem hjĂ€lpte mig dĂ„ om inte Stina. Hon var hemma med Viktor och sa sĂ„ osjĂ€lviskt som alltid att visst kunde hon ta hand om Joel med, dĂ„ jag var pĂ„ Universitetet.Â
HĂ€r firar vi Stina dĂ„ hon fyllde 60 Ă„r.Â
En varm sommardag hos Bitte och Göran.Â
Vill bara poĂ€ngtera att Stina hade cyklat till dem, jag och min dotter med son tog bilen. Ăven om Stina inte gillade att trĂ€na gav hon sig pĂ„ andra utmaningar, som att cykla lĂ„ngt, eller vandra lĂ„ngt. Rest har vi ocksĂ„, t ex med Emma och Gustav som Ă€r född 1987 och 1988 till London. Till Wien Ă„kte Bitte, Stina och jag  med vĂ„ra 91:or dĂ„ de gĂ„tt ut nian.Â
Â
Stina var alltid med, pÄ allt!
Jag tror inte att hon missade en enda chans till skoj, om hon inte jobbade förstĂ„s.Â
Â
VĂ€nnerna Stinas gĂ„r inte att rĂ€kna, hon hade mer Ă€n nĂ„gon annan. Tydlig och rak har hon alltid varit, och envis, vilket lett till spĂ€nnande och intensiva diskussioner.Â
En extramamma för vĂ„ran Lukas, hon har funnits med sedan han föddes pĂ„ sĂ„ mĂ„nga olika vis. Hon och Kenneth fanns med dĂ„ han döptes i iskyrkan i JukkasjĂ€rvi 2000. HĂ€r i bild Ă€r det hans studentfest.  Ett tag sa Lukas att han bara gillade tjejer som Stina och Bitte. DĂ„ var han i och för sig vĂ€ldigt liten, hans Ă„ldersacceptans blev lite vidare med Ă„ren. đ
Â
Stina, du kommer aldrig att bli glömd,Â
alltid finnas med oss alla,Â
sĂ„ lĂ€nge vi fĂ„r finnas hĂ€r.Â
Â
Nu tÀnker vi pÄ dina Àlskade barn, barnbarn och din Kenneth!
Styrkekramar till er!
đđđ
Â
â„ Maria