Vardag, med allt vad det innebär

Ja, vad ska man säga - sommaren rann i väg som en yster vårflod. Men först lite om våra sista dagar på vår Sverige tripp. 
Den här fredagen var det soligt och skönt i Stockholm. Vi bestämde oss för en dag på Djurgården. Den här statyn är en av de vackraste "Kvinnan i fredsarbete" och med ett av de viktigaste uppdrag vi kan ha - och samtidigt så svårt hur ska vi någonsin nå fred på jorden, när det pågår någon form av krig i vårt land där dödskjutningar sker var och varannan dag på olika ställen, och om och om igen. 
Lite suddigt, men vad gör väl det. Livet är ju lite suddigt ibland. 
När vi började bli törstiga på te och kaffe stannade vi till här, hos "Systrarna Helin". För så där 10 år sedan var jag här och fikade med Lukas en sommar, då hette caféet "Systrarna Voltaire", en av servitriserna frågade Lukas om han gillar kanelbullar, vilket han sa att han gör.
-Då ska du få med dig några, sa hon och plockade en papperspåse fulle med stora dagsfärska bullar. Det var en halvtimme innan stägningsdags och hon sa att de skulle inte bli sålda, och då ger vi hellre bort dem, än slänger. Det har jag inte glömt, och även om det är nya ägare här i dag, så valde vi ändå att fika här p g a den fina gesten. 
Fotade den här båten, bara för att den är vacker på något vis. 
Dagen, så där sensommar skön, vandringsvänligt och lagom varmt. 
Just här, då vi såg Djurgårdsbron på håll kände jag mig väldigt trött, men det får man inte tänka på när det är någon km kvar att traska. 
 
Efter bron när vi vandrade mot T-centralen, lagom trötta efter att stegräknaren visade på mer än 25 000 steg studerade jag de vackra gamla husen på Östermalm, stannade till och fotade en del detaljer. 
Det var viktigare förr med vackra hyreshus än vad det är i dag. Det byggs så många fina stora villor, men hur många av de nya hyreshusen väcker förundran?
 
Det var lite av vår fredag i Stockholm. 
Att komma hem till dukat bord, tända ljus och middag som är på G, det bästa en vanlig vardag. Det är skoj, med storhushåll och många intressanta ämnen som det resoneras kring vid middagsbordet. 
En chokladask med godaste pralinerna av Kajsa, som vet vad hennes faster gillar. Men nu måste jag hejda mig, så det blir bara en bit varje kväll till en rykande kopp med te. En bit som äts med andakt, en liten tugga åt gången, så räcker biten längre. 
Min svägerska ligger fortfarande kvar på sjukhuset här efter sin hjärnblödning, och får rehabträning. Livet är annorlunda just nu, för oss alla. Livet förändras, och vi gör det bästa vi kan av det som sker.
 
Så vi har mysigaste kvällarna med det här tre, äter gott, tittar ibland på TV (bara ibland), läser, scrollar på mobilerna och pratar om det som händer på sociala medier och i världen i övrigt, spännande att det är många röster som hörs i vårt hus och i vårt vardagsrum. I två år har min man och jag varit ensamma hemma för det mesta, och jag har saknat det här med många röster så som det var då alla barnen bodde hemma. 
 
I dag var det Kajsa och min man som lagade middagen, ett gott teamarbete. Middagarna betygssätts och Lukas ligger bra till sägs det, han hade lagat godaste kycklingrytan i går då vi fortfarande rullade fram på E4:an. Just nu borde jag gå och lägga mig, men jag vill ju laga något riktigt smaskigt när det blir min tur...och då måste jag planera det. Ääh, det får jag göra i morgon kväll, nu måste jag börja leva vardagsliv lite mer, med lite tidigare kvällar. 
 
♥ Maria 
 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: