Mariefred
Efter ett par timmar i Trosa kom vi så småningom till Mariefred, där slottvandringen var prio ett.
Pampigt värre!
Här fastnade jag ett tag, blev kär i helheten, det mjuka, enkla och pudriga i en annars lite väl svulstig miljö.
Hur fint kan ett golv bara vara?!
Lämnade slottet för en vandring i den fina staden.
Lika fint som i Trosa men på ett annat vis.
Så himla fina hus, så lika och ändå olika men charmiga var och en på sitt sätt.
Gick rakt in i en Loppisaffär av bara farten.
Stannade till här, vid ett långt och riktigt gammalt hus, en sekund och upptäckte skylten. Okej, till och med Bellman var här en gång.
Jag såg en man och kvinna arbeta på gården med husrenovering. Frågade snällt om jag fick fota huset från gården, och det fick jag av det vänliga paret. Här fick min man nog med mig. Han försvann bara.
Helt plötsligt var jag inne i ett spännande samtal om Belllman, gamla hus och annat intressant, och tänkte att min man ofta missar sådana här trevliga möten p g a att han är rädd att störa, eller vad det nu kan vara. Parets son hade konfirmerat sig för många år sedan i Luleå på ett basketläger/konfirmationsläger. Kvinnnan frågade om jag ville se hennes affär som visserligen var stängd, men hon kunde öppna för mig. Så klart jag ville.
Fina väskor som hon och hennes dotter designar.
Även träskor. Märket; a.nordin
Dessa coola hade dotterna designat, med en touch av Paris, ni vet bron där alla kärlekspar låser fast sin kärlek. Läste att bron blivit så tung av alla lås efter alla kärlekskranka pars försök till livslång kärlek. Hoppas de flesta kärlekar består...
Här fanns massor av fint att vila ögonen på.
Tavlorna på väggen är skapade av kvinnans dotter. Varenda en av dem, så enkla i sin form, i pudriga toner och just därför så snygga.
Full av inspiration och glad över ett fint möte, traskade jag iväg, i handen en påse med en blivande tavla av Lina Nordin. Jag tror hon heter så.
Då var det min man, var fanns han?
Mobilen och ringer, "jag har traskat iväg till bilen" sa han lika nöjd över sitt beslut som jag var över mitt.
Slutet gott, allting gott!
Vi fortsatte vår färd till nästa stad för en natt på hotell och sedan...
ja, rätt så skönt att inte ha planerat allt i minsta detalj.
Det blir vad livet bjuder på, bara man vågar ta för sig!
♥ Maria