Ljuset, wow!
Jag blir så lycklig över de ljusa kvällarna. På någotvis känner jag att min energi återvänder med ljuset.
Estet som jag är, dukar jag nästan alltid med känsla. Har vi gäster, eller barnen hemma så lägger jag på lite mer krut. Är vi bara två, vilket vi nu oftast är ska det ändå vara trivsamt vid bordet.
Det blev ugnsbakad blåbärsgröt. Och så klart smörgås med saltat renkött. Livet går ju som lite långsammare just nu. Då kan man hitta på att göra sådant som tar tid. T ex Blåbärsgröt.
Jag gillar att baka och i många år då barnen var små bakade jag frallor, tekakor eller något annat varje helg till frukost. Våra barn har i princip alla vaknat galet tidigt, alla utom Joel som gärna sov länge på morgonen. Då det var min morgon med barnen började jag oftast med att knåda ihop en deg. Barnen var med och bakade ut den tillsammans med mig efter att den jäst klart. Mysig start en tidig lördag eller söndag då ingen annan än vi och tuppen var vakna. Jag hade en tanke om att baka i helgen, men all jäst var slut då vi helghandlade. Jäst, varför köper alla jäst just nu? Jäst och toapapper, får inte riktigt ihop det...
På söndag blev det en löprunda, min första sedan jag blev sjuk i influensan för en månad sedan. Jag var lika lycklig för att komma ut och springa som för ljuset på kvällarna. Några hundra meter innan vi var tillbaka hemma igen högg det till i mitt ena knä. Så ont, så jag fick gå den sista biten. Sedan kände jag av knät resten av kvällen. I dag känner jag inget i knät, men så trist om det ska bli så när jag springer.
Fåren som bor en bit ifrån oss, fick en pratstund med mig då knät inte ville som jag ville. Kan inte riktigt släppa min frustration över det knasiga knät. Kan jag inte springa får jag väl cykla, men för att det ska ge lika mycket som en löprunda får det väl bli en mil på cykel eller så istället.
I kväll ska jag inte träna, utan se på "Vem bor här", ska ni?
♥ Maria