Utbildning i två dagar.
Vi har manglats under två dagar i grupprocesser och krishantering. Det mesta kring hur grupper fungerar hade vi rektorer nog alla kännedom om sedan tidigare, men det är ju ändå bra att bli påmind.
Litet hopkok av gamla kläder, som jag plockat fram ur garderoben. Fint med garderober när man försöker att inte handla nytt.
Nu vet vi varför folk skiljer sig, man ger upp i fas två.
Fas 1, när man är nya för varandra är den fas som kallades för smekmånaden då jag läste om det här första gången. En fas då man är nyfiken på varandra, är lite avvaktande och ytlig till en början. Man lägger energin på att bli accepterad.
Fas 2, här börjar det hända saker, helt plötsligt börjar man ifrågasätta varandra och ledaren. Rollerna börjar visa sig, och personligheterna kan börja skava. Förr kallade man gruppen som befinner sig här för omogen.
Här är det viktigt att kommunicera med varandra om hur man vill ha det och vart man vill. Ni vet mål, mål mål det kommer mer och mer. 😜 men alla måste veta MÅLET!!!
Att lita på och ge varandra utrymme, samtidigt som det är viktigt med acceptans för var och ens styrkor och svagheter. Inte fly från konflikter!!!
♥ Viktigt, att prata med varandra om det som skaver, inte om varandra bakom ryggen.
Här någonstans fick vi fikarast.
Fas 3, när man lyckas ta sig hit har man accepterat de olika personligheterna och kan se nyttan av att vara olika. Feedback, kritik och frågor kan hanteras på ett moget vis, d v s man tar inte illa vid sig utan hanterar det som ett led i att förstå hur andra tolkar ens agerande. Lyssna på varandra, viktigt. Målet - att kommunicera om målet är viktigt, att hela tiden hålla det levande och att se processen - det man gör - aktiviteterna som ett viktigt led mot målet.
Det tragiska i den här processen är att om det handlar om en klass med elever eller ett arbetslag, eller till och med en parrelation så sker det ofta en omorganisation i fas 2. Om det handlar om elever så skapar man nya grupper. Ett arbetslag, där flyttar man om individer. Är det ett par så är risken stor att det blir separation i fas 2. Man ger helt enkelt upp. Om man alltid ger upp här, och går in i nya relationer är man alltid i smekmånadsfasen, trevligt men inte utvecklande.
Här är det ett framgångskoncept, att kämpa vidare, för om man inte ger upp, så når man en högre nivå om alla inblandade vill och försöker. Individerna i ett väl fungerande team har ett stort förtroende för varandra. Man använder sin energi till att nå målet, inte till att tjafsa om det ena och det andra.
Viktigt, fira framgång, gör roliga saker tillsammans och glöm inte att utvärdera allt som sker.
En del av mitt team. Vi har massor med åsikter om allt och har fått en tydlig bild av varandras personligheter. Så när vi arbetar tillsammans så finns acceptansen för olikheterna, vi stöttar där så behövs och vi ser också varandras styrkor och hur vi tar vara på dem i teamet på bästa sätt. Däremot är vi lite dåliga på att fira framgång...vi firar typ inget. Eller jo, när någon fyller år eller slutar då kan det bli något trevligt. 😜
Tydlighet och dubbla budskap får den här bilden från Kiruna exemplifiera. Men varför grus? Det vet alla som använt spark i sitt liv, att en grusad väg är ingen väg att sparka sig fram på. Tillåtet men ändå inte möjligt.
Efter alla samtal och funderingar om roller och grupprocesser fick vi gå vidare till krishantering. Vi skulle i grupp hantera olika case utifrån en speciell metod. Viktigt, och inte så enkelt.
Krisgruppen på min skola måste nog träffas, tänker jag...
♥ Maria