Sollentuna...
E4:an från Luleå till Stockholm är bara en transportsträcka, antingen vill man snabbt till resans mål, eller så vill man hem. Resan blir roligare om man har tid att göra små avstickare.
Vi svängde av i Vattrång, till Esters café, vilket vi alla tyckte var en bra idé av mig. En skön grön oas att vila sig i ett tag. Spartanskt och gulligt.
Hur vi hittade hit?
Jag googlade och då var vi bara en mil bort. Caféet ligger inte långt från E4:an, kanske 1 km.
Lukas spanar in fikat.
-Jag måste få en macka, sa han och det fick han.
Det löser vi sa den trevliga servitrisen och sa att bördet var nybakat.
Gott!
Det blev kväll innan vi kom fram med bilen fullpackad till Lukas nya boende. Ett boende för åtminstone den här hockeysäsongen om inget oturligt händer. Lukas blev så nöjd över lägenheten.
Den lilla lyan var över förväntan. Så fin och fräsch!
Ett lugnt villakvarter, med hus som var allt från 1940-talet och fram till i dag. Familjen som hyr ut åt Lukas var jättetrevliga, sa att vi fick sitta på deras altan i dag och äta av deras krusbär om vi ville i väntan på avresa till Arlanda för oss. Det var snällt, men vi hade inte tid med det. Lukas har haft så himla mycket kring sig de sista dagarna hemma, så allt vi skulle fixa i Luleå blev inte gjort.
I morse väcktes jag igen av min morgontidiga man, men inte ville han ta en löprunda, nej inte det. Så när jag ändå var vaken så snörde jag på mig joggingskorna och drog iväg. Dags att upptäcka Sollentuna!
Jag var inte helt ensam...
Jag sprang längs Strandvägen, där de fina villorna stod på rad, så tjusigt!
Ett slott, Edbergs slott.
Hela Stockholm med omnejd är ju vackert kuperat. Så till sist hamnade jag vid en uppförsbacke, så tungt. Men värt,för utsikten var ju oändlig, nästan. Snett nedanför till höger är idrottplatsen med bland annat ishallen som inte syns i bild. Typiskt, för den ville mannen se! Men vill man inte springa får man skylla sig själv, för då missar man allt möjligt fint, fina hus och tråkiga ishallar t ex. Jag har ju hängt i ishallar nästan hela mitt liv, men inte är det byggnader som arkitekterna öst så mycket kärlek över.
Hus som ser ut som vårat hiitade jag också, men förmodligen mer än dubbelt så dyrt att köpa här.
I dag har den här mamman ströslat pengar över den här sonen. Han behövde nya joggingskor, ett rejält cykellås till den begagnade cykeln som snälla Kenneth skänkt honom, och en massa annat smått och gott som behövs då man ska bo själv utan att kunna "låna" av pappa osv.
Nu har vi checkat in på Clarion Arlanda för en natt här innan avfärd i morgon bitti. Snart lär väl vårt ressällskap dyka upp, de skulle landa 18.00...
Jag har bokat bord här på hotellets restaurang för middag i kväll, så nu måste jag fixa mig lite.
Ha det gott alla snälla läsare som önskat Lukas lycka till, med mera!
♥ Maria