Valdagen 2018

På söndagmorgon var det tyst och tomt i huset då Axel skuttade ner, och jag gäspade mig ner från övervåningen där vi sover då vi är hos min mamma. Tomt för att min mamma redan cyklat iväg till vallokalen. Innan vi hunnit äta frukost var hon tillbaka i sällskap av sin väninna Ann-Marie som också hade röstat.
Dom berättade om hur roligt de haft i sin ungdom och lite om livet i dag.
Någon timme senare när vi vaknat till, blev det en skogspromenad.
Det är spännande för en liten man, med allt som dyker upp längs stigen.
Frida hittade tranbär. 
Tranbär är ju väldigt nyttigt att äta. Massor med antioxidanter, c-vitamin, kalcium, magnesium och kalium. 
En gammal lie, som gjort sitt.
-Det här är en barnkratta sa min mamma. Den har lite kortare skaft.
-Om ni visste vad vi har fått arbeta här då vi var barn, sa mamma och såg ut över de vidsträckta ängarna.
-Gå försiktigt som om ni vore små fåglar, inte som kalvar som studsar runt på grönbetet sa min morfar till min mamma och hennes syskon då de skulle kratta hö här på myren.
-Du ska väl inte gå upp i tornet sa, jag till mamma.
-Klart jag ska, sa hon. Sedan gick hon upp med bestämda steg.
Vi såg varken fåglar eller något annat spännande. Men myrängar som inte tycktes ta slut. Jag förstår att det inte var så skoj, att som barn kämpa med myggor och andra små djur här på den då gungande myren.
Valdag var det och vi trasakde hem till mamma, gräddade våfflor och funderade över framtiden i vårt land.
 
Minns inte människor längre hur fattigt vårt land en gång var? Hur många flydde inte till Amerika, med en längtan om ett bättre liv. Vi behöver inte bli egoistiska bara för att vi fått det bättre. 
 
Vilket märkligt valresultat, och vad kommer att hända när alla röster är räknade, jag bara undrar...
 
♥ Maria
 
 
 
Kommentera inlägget här: