Joel 27 år!!!
Dramatik och panik, så här är det att vandra upp för altargången som gudfar.
Skoj, att få se honom i kostym, vilket vi inte får göra så väldans ofta.
Ett hjärta varmt och gott för alla, små och stora. Empati och styrka till tusen att strida för det han tror och brinner för. Vi har rykt ihop, en och annan gång under åren som gått. Det gör inget, att man blir upprörd och står för sin åsikt, bara man kan förhålla sig förnuftigt till det som sedan blir, och det kan han min son. Klok som bara den.
Han har utmanat mig sedan han var liten, jag är väldigt snabb, han ordentlig till tusen, varje morgon då vi skulle iväg till förskolan stod jag och stampade av frustration då han inte kunde snabba sig och det alltid var något som skavde, eller inte satt perfekt, måste rättas till.
På skolan glömde de honom på badhuset, 6 år gammal. Han är ju cool som få, så han gick till personalen på badhuset och sa att de skulle ringa hans mamma, som jobbar på Kyrkbyskolan.
-mamma kan hämta mig för bussen till skolan har gått och de har lämnat mig här, sa han med allvar i rösten.
De ringde mig, och mina förstående kollegor tog hand om mina klass och jag kom till badhuset strax före Håkan, hans fritidspedagog som såg lite skamsen ut då han kom för att hämta Joel.
En till gammal bild, från tiden då han var långhårig. Långhårig och spelade trummaor.
Vi firade honom innan de åkte till Umeå, han och hans fina Lovisa.
Ett fint fårskinn från Avans gårdsbutik.
Jag vet att ni ska ut och äte med bästa vänner i Umeå i kväll. Njut av dagen och livet!
Själv är jag nu i Kainualsjärvi och hälsar på min mamma med Frida och Axel.
♥ Maria