Häggen som blommade ut...

Jag har ju sagt det tusen gånger, att tiden rinner iväg som sand mellan tårna. Mitt i allt är det livet som rinner iväg.
En eftermiddag ringde min man liiite stressade och sa att jag måste, med betoning på måste komma till Piteå där han jobbar och ta med mig ett däck hemifrån. Punktering. Okej, hem och hitta rätt däck var inte så lätt, vi har hur många som helst. När jag efter tiotusen bilder smsade till honom till sist hittat rätt var hjulet så tungt så jag inte orkade lyfte upp det i min bil i bagaget.
 
Ring en vän, och jag ringde till Frida och Axel. Tillsammans lyckades vi baxa hjulet i bilen. En processor från garaget var omöjligt att ta med, den var alldeles för tung för oss hur vi än försökte.
Innan jag körde i väg tog jag med mig en bok i bilen, ska man vänta på ett däckbyte tar det nog tid, och jag är sådan att jag vill nyttja tiden till max. Klokt, för att sitta i bilen utanför min mans jobb i Piteå vid Haraholmen är ju inte så skoj. Sedan fick han bjuda mig på middag innan vi åkte hem.
Med arbetskläder på sig vägrade han att äta på något tjusigt ställe, så det fick bli Bastard Burgers. Gott det med.
Där och då, upptäckte jag att syrenen blommar i Pite. Ni vet; "att sommarn är som bäst mellan hägg och syren".
Alltså fick jag lite panik i kubik, jag har missat den finaste tiden än en gång.
 
På mitt jobb har jag en hel drös med helt underbara medarbetare. En av dem kom med en fin dikt till mig i går, efter att jag berättat om min utryckning till vår grannkommun och min vånda över tiden..
 
"Jag såg att Häggen blommade,
det kom en doft av den.
Då sa jag till min älskade
se och känn. Hon stod vi makaronerna,
hon sydde på en klut, 
och när hon lyfte blicken hade Häggen blommat ut."
 
av Alf Henriksson
 
Nu är det helg, och jag tog mig tid att lyfta blicken, och se, även min lilla syren blommar.
Äppelträdet har dock nästan blommat ut. Men vi har ett till som är i knopp, och nu ska jag inte glömma bort stanna till. Fredagskvällen var ljuvlig, jag och Axel stökade i trädgården i timmar.
Axel hjälpte mig att så morotsfrön och lite annat. Sedan skulle det vattnas, vilket han fick fixa själv, och han vattnade så otroligt bra, så att han till sist behövde lite torra kläder. En av Lukas avlagda tröjor fick duga, så att han kunde cykla hem med sin mamma.
 
Lördag idag, och värmen ligger kvar och ger oss underbara dagar. Glöm inte att lyfta blicken!
 
♥ Maria
 
 
Kommentera inlägget här: