Lite av min vecka

Vi startade veckan med "kick off" för förskolan.
Sandra Ottosson, förälder på vår skola driver  företaget Sense & Care. Hon var inbjuden den här första dagen till vår förskola för att få oss att bli mer medvetna om vår kropp och hur vi själva kan hantera våra känslor och framför allt eventuell stress. Hon berättade även om hur vi i förskola och skola kan få barn och elever att gå ner i varv på olika sätt.
Eftersom vår förskola är liten, endast tre pedagoger, så arbetar vi sedan många år tillbakak med en annan liten förskola. Det var på plats, samt förskollärarna i förskoleklassen. Camilla som arbetar med nyanlända elever var med och Christoffer, som jobbade sin första dag hos oss, och tyckte att de verkade intressant, fick hoppa in "bara så där", när jag såg att han var nyfiken på vad vi skulle göra..
Sandra har en alldeles underbar röst, som fick oss att slappna av så fort hon började prata. Sedan fick vi öva på andningsteknik, att fokusera på oss själva och släppa allt som varit och allt som komma skall. Att bara vara här och nu, för att må bra och fokusera på det vi kan göra något åt. En helt underbar start på veckan, och jag hoppas att vi kan få Sandra till oss fler gånger.  
I sista minut kom gossen på att han måste klippa sig, dags för lagfoto på tisdag sa han lite stressad över sommarens långa hår. Vi ringde vår husfrissa som hade tid, gulliga dig! Men han var hungrig och ville bli bjuden på middag först av sin mamma. Okej sa mamman, som vanligt.
Jag är så glad över de här stunderna, då vi får lite tid att prata ordentligt med varandra. 
Sedan blev vi fixade av bästa frissan i stan. Tack snälla för att du ger oss tider i panik!
På tisdag morgon hade jag bjudit in två trevliga systrar på fika i vårt personalrum. Jag är in i deras fina butik alltid då och då. Bobutiken i Boden. Vi brukar prata lite om skolmiljöer, om hur miljön påverkar oss på olika vis och om vårt uppdrag i skolan i dag.
 
De har varit nyfikna på vår skola och jag har bjudit dem till oss för länge sedan, men vi har inte hittat tid för det som passat oss alla. Nu fick vi till det och vi gick en rundvandring på skolan som vi sedan avslutade med fika. Viktigt, att ha en öppenhet för omvärlden och närmiljön tycker jag. 
Camilla, som jobbar  med de nyanlända på skolan hade fixat sina naglar inför skolstart. Så himla fint! 
Själv hinner jag knappt måla mina naglar själv, men jag tycker det är väldigt fint på andra som tar sig tid. 
En dag då jag kom hem, trött efter en dag med många tankar som flög fram och tillbaka i mitt huvud blev jag så glad. Lukas och Lovisa höll på att fixa middag åt oss alla.
En vegetarisk pastagryta! Oj, oj oj vad flickor kan göra för att få pojkar att upptäcka att världen inte bara består av kött. (Jag lagar vegetariskt ibland, och har oftast fått höra att det inte är mat för en som tränar så mycket).
Det blev en ljuvligt god middag, av svamp, vitlök, chili, sparris, röd paprika och creme fraiche.
På torsdag var det dags för lärarna att göra entré på skolan igen. Vi hade ingen lokal att vara i där alla på skolan ryms, upptäckte vi så där kvart i tolv. Jag har en otroligt bra förmåga att hitta lösningar på problem. Ärligt, så är det ju inte alltid så att alla gillar mina lösningar rakt av, men oftast köper man dem efter lite betänketid. Okej, kanske inte alla, en del gillar inte att problem blir lösta...
 
Nu var det inte något stort problem att ta sig till Försvarsmuseet, för uppstart av läsåret 2018-2019. De har en väldigt fin lokal att samlas i, och den tar upp till 100 personer. Så 40 som vi är fungerade utmärkt. 
På skolan har vi Conny som husets vikarie. Han hoppar in för dem som är sjuka, lediga etc, och är ingen borta en dag blir han en extra resurs i någon klass. Helt underbart för alla, att ha honom hos oss. Alla elever känner honom och han känner både eleverna och skolans kultur med allt vad det innebär.
 
Bonus för oss, är att han arbetar som fystränare på sin fritid i olika föreningar och kan köra järnet med oss ibland. Vi avslutade den här arbetsdagen med ett fyspass i skolans idrottshall under ledning av Conny.
Oj, oj oj så jobbigt det var.  (några av de 40 försvann visst, någonstans...)
 
- Målet för mig är att det ska bränna, och att alla ska få träningsvärk, sa han glatt innan vi startade.
 
När alla berättat om sina "handikapp" så satte vi igång under vetskap om att man kör så hårt man själv vill och orkar. Vilket vi också gjorde, gjorde så många utfall och hopp som vi orkade...
 
Idag, träningsvärk!!!
 
♥ Maria
 
 




Kommentera inlägget här: