30 år...
Alla verkar minnas exakt vad de gjorde, den där dagen för 30 år sedan då vi fick beskedet att Olof Palme var skjuten. Jag minns, vi bodde i en underbar lägenhet på Brogatan med en vacker björk alldeles utanför köksfönstret. Den här lördagsmorgonen steg jag upp med vår då 1,5 år gamla dotter. Hon var morgonpigg och jag var morgontrött. NSD, vår lokaltidning dunsade ner på hallgolvet, tidigt och Frida rusade dit för att hämta tidiningen. Jag ser henne fortfarande som om det vore i går, då hon i sin pyjamas springer mot dörren för att ta tidningen. Jag minns hur jag ser första sidan med den stora texten - Palme skjuten tills döds - typ något sådant. Jag läste och hade svårt att tro att det verkligen var så, ringde till min pappa...
Bild från förra helgens promenad i Södetälje.
Palme träffade jag vid två tillfällen, en gång serverade vi honom, hans familj och vänner på restaurangen där jag jobbade, på Gotland. Hans söner kom ofta in och köpte något på restaurangen, men han var nog bara gäst där vid ett tillfälle vad jag minns.
Andra tillfället var då han höll tal i sporthallen i Luleå, kan ha varit 1985. Efter talet gick jag och en kompis fram till honom för att diskutera något, men vi fick inte till någon sådan diskussion, han hade inte tid sa han :-( Jag minns inte vad jag ville diskutera...men förundras över att jag var så engagerad då :-) Och att inte någon hindrade oss, inga SÄPO vakter eller så syntes till, det bara gick att gå ända fram...
På stenåldern, redan 4000 år före Kristus fanns det bofasta människor kring trakten av Södertälje. 600 år efter Kristus bosatte sig människor på allvar där Södertälje ligger idag. Det var då den snabbaste väg in till Mälaren. Då hette platsen Telge, och det var just Telgerinken vi sökte för en vecka sedan då vi strosade längs vattnet den här sköna söndagen.
När vi nu har Google så använde jag mig av den funktionen, och fick ut en fin karta som visade på en kort promenad ca 16 min från Södertälje Centrum till hallen, som heter Täljehallen...och då vi kom dit visade sig vara en baskethall!
Efter lite förvirring och flera som försökte hjälpa oss förstod vi att vi skulle till Scaniarinken bara 45 minuters promenad bort. Matchen skulle starta om en kvart, så det fick bli taxi, med en chaufför som var född och uppvuxen på Skurholmen i Luleå, ett stenkast från Brogatan där vi bodde för 30 år sedan. Han hade för övrig syskonbarn som bor här i Sunderbyn, tänka sig!
Matchen, ja den hade J-18 behövt vinna och laget var stundtals bättre...i morse flög de till Stockholm igen, nu för att möta Nacka och AIK. Matcher de måste vinna, annars är säsongen slut :-(
Stina, som ställer upp i ur och skur ville gå på After Work i går och jag följde med. Det blev Norrbottens teater, en tallrik med smått och gott som åts till skön musik.
Innan vi tog bussen hem steppade vi in till Bitte som tyckte att det var mindre med spontanbesök mitt i stan än vad hon hade trott då de flyttade dit från byn. Jag tror att vi jobbar så mycket och så intensivt så vi inte orkar med spontanbesök i någon större utsträckning...vilket är synd i och för sig.
Svensk media förmedlade aldrig vilken stor utrikespolitiker Palme var. Hans engagemang i utrikespolitiken förstod jag varje gång jag åkte utomlands. I Grekland 1979 prisade man honom. Vi försökte pruta gondolijären som skulle ta med oss på en tur i Venedig, men han sa att han minsan visste hur bra vi hade det i Sverige som hade Palme, tji fick vi! I Ryssland, i dåvarande Leningrad 1983, mötte vi ungdomar som strödde rosor över honom...säga vad man vill om honom, men han var en stor ledare, en ledare vi inte haft i vårt land sedan dess.
1986, då försvann tryggheten som vi vaggats i. Ingen visste varför, ingen vet så mycket mer idag...
♥ Maria