Den här cheescaken var supergod, med smak av polkagris. Den bjöd min svägerska på då vi var i Kiruna för några veckor sedan. Ett tips till er ;-) Jag ska hur som haver inte ansvara för efterrätten, men varmrätten ska vi fixa, men vad - något klassiskt nyårstugg eller kanske en crazy, kreativ rätt som förvånar...???
Jag blir alltid lite lätt melankolisk på nyår, ni vet det där som gör att man tänker på året som gått, vad som varit gott och mindre gott så att säga. Känslan av ett nytt spännande år som väntar, något man inte vet det minsta lilla om, men som förhoppningsvis blir ett bra år. En önskan om att alla människor ska få leva i fred och frihet och bemötas med vänlighet finns ju alltid, en önskan som ibland känns som en utopi men något vi ändå aldrig får sluta tro och hoppas på.
En bild från min kusin Ingelas fina hem. Tavlan är helt amazing!
Nu blir jag lite ostrukturerad, men håll ut, jag är sådan ibland ;-)
Så här skrev jag i min första blogg "Humlesurr, en blogg om allt och inget" som jag startade för drygt fyra år sedan;
"Tomas Ledin, en artist jag inte hade någon som alls känsla för, fram tills han skrev den här låten. Hand i hand med I, ( som förstår att han ibland måste ge sig hän sådant som han egentligen inte gillar) drog vi iväg till Cirkus och njöt av en två timmar lång konsert med ett enastående ös från scenen. Jag är helt säker på att I gillar honom lite, lite… fast han inte medger det. För han sjöng med i låtarna och till sist stod vi, nästan alla i publiken och dansade lös! Hur underbart som helst. Och för något ögonblick var jag tillbaka till någon gång på sent sjuttiotal, med två starka armar om min kropp stående på ett dansgolv någonstans…"
När jag läser det så ser jag nu att jag aldrig skrev vilken låt som fick mig att gilla Ledin...och hur ska jag nu kunna komma ihåg vilken låt det var?
Gillar flera av hans låtar och vet att det är fler än en jag lyssnat galet mycke på ;-)
Klicka här!
Klicka här!
Mannen som jag tillbringat mitt liv med, mer eller mindre... mest mer - i 40 år till sommaren. Vi var unga, ja galet unga då vi började vårt äventyr och det har inte alltid varit lätt det vill jag lova, men spännande och ofta roligt om inte annat ;-)
När jag blir galen på honom, det händer ;-) brukar jag tänka på vad en väninna sa till mig för många år sedan om sin man;
-Han är ju i alla falll pappa till mina barn, och dom är det käraste jag har, och dom skulle jag inte haft utan honom.
Livet är en kamp, och viljan vinner över allt annat, tror inte på något öde. Jag tror att vi styr våra liv genom våra handlingar, vi väljer våra liv så att säga mer eller mindre medvetet, till viss del...sjukdomar och död kan vi inte välja bort, men mycket annat.
En gammal bild från mitt arkiv, varuhuset Selfridges i London, ett varuhus där Madonna sägs vara stamkund. Längtar lite till London,
eller till Gränsen, kan vara minst lika spännande med min man...
I sommar förväntar jag mig något alldeles speciellt, eftersom vi firar 40 år tillsammans, men innan dess, nyår och några förmodligen kyliga månader som man kan fylla med roligheter :-)
Håll i och Håll ut!
♥ Maria
