Kirunahelg

När tåget rullar in på station i Kiruna blir jag alltid så där varm i hjärtat. Förr, då pappa levde, stod han alltid där och väntade på oss. Barnen mina, alltid lika förvantansfulla och glada, rusade ut och i morfars famn. och när vi kom hem till mamma och pappa stod maten varm på spisen, och bordet var dukat. Inget är för evigt,  men det kan bli bra ändå.
Jag är glad över att Frida tycker det är lika roligt som mig, att ha en Kiruna helg då och då. I kväll då jag och Frida klev av tåget kom Anita med bilen och hämtade oss, lika glad som alltid.
Och i det fina gamla huset var bordet i matsalen dukat och på spisen puttrade en chiligryta. I kväll var bara Anita hemma, resten av familjen var hos min mamma.
Jag och Frida hade med oss lite gott till min bror och hans familj.
Och så ville vi genast se Kajsas nyrenoverade rum. Så mysigt, den finaste blåa nyansen på väggarna med massor av hyllor för alla Kajsas böcker. 
Och i köket, lite retrostuk på den här bulliga vattenkokaren och brödrosten, snyggt.  
 
Vi har hunnit avhandla lite av allt som hänt sedan sist vi sågs, och nu börjar det bli dags att sova. Anita ska upp och jobba i morgon, tidigt. Jag ska läsa i en massa timmar, och sedan ska vi trippa ner till stan, 5 minuter tar den promenaden om vi går långsamt. Äta lunch kanske, kanske shoppa något vem vet...
 
Sedan får vi se vad helgen har att bjuda på ;-)
 
♥ Maria
Kommentera inlägget här: