Läslyftet

I höst ska alla lärare på skolan förkovra sig i språkets magi. Och varför alla, kanske någon undrar?
Språket har betydelse för lärandet i alla ämnen. Alla ämnen har sitt ämnesspråk och språk och kommunikation är alla lärares ansvar!
 
Så var de med det!
Denna kloka kvinna, Gunilla Molloy. Så många gånger som jag lyssnat på henne, och hon levererar alltid intressanta nya tankar inslagna i tidigare erfarenheter och forskingsrön.
Gunilla berättade att om en undersökning gjord på 40 skolor där eleverna vid 27 av dem inte fick tid till att bearbeta texterna som lärarna bad dem läsa. Och hon frågar sig, -Varför har inget hänt på 40 år!
 
Skrämmande, att vi fortsätter undervisa på de sätt vi själva blev undervisade på trots att forskning visar på bättre metoder. Gunilla konstaterar att undervisningen så som den var för 40 år sedan fungerade då, men det gör den inte i dag. För våra elever i dag lever i en annan tid med andra förutsättningar och möjligheter än vad som fanns då. 
 
Hon vill att lärare alltid, och då menar hon alltid reflekterar över följande;
-vad var läsutvecklande i det här arbetet?
-vad var skrivutvecklande i det här arbetet osv. 
 
Målet är att våra elever ska bli litterata, det vill säga utveckla sitt språk så att det blir ett verktyg i den fortsatta utvecklingen. Med språket som redskap tänker vi, kommunicerar vi och lär oss. Och ett rikt språk är en förutsättning för att vi ska kunna behålla vår demokrati.
 
Literacy, att man kan dra slutsatser, göra associationer, koppla det man läser till världen i övrigt och det man läst i andra sammanhang är definitionen av Roger Säljö.
Och där mitt bland alla rektorer och handledare hittade jag dessa två glada rektorer som jag gick rektorsutbildningen med. Vi åt lunch tillsammans och berättade för varandra om våra liv och vad som hänt sedan sist vi sågs, eller försökte i alla fall, för en lunch är inte tillräckligt lång för att man ska hinna med allt. 
Sent hemma med bussen från Umeå, och tidigt upp dagen därpå. Möten och möten och ännu en sen kväll, som avslutades hos dessa mysiga två, Ann-Sofie och Harry. Jag fick hålla den lilla fina killen i min famn och läsa en bok år honom medan hans mamma klippte mitt hår. Det gick hur bra som helst. Och sedan kom Harrys pappa hem och då fick han annat att pyssla med.
Dom har en fantastiskt fin utskit från nästan alla fönster i huset ut mot Luleälven.
Här på övervåningen.
Eftersom jag är lite fixerad vid fina badrum kunde jag inte låta bli att fota deras badrum.
Lampan i taket spred ett fint ljus och skapade spännande mönster i taket. Hela huset är så fint inrett med fina klassiska möbler lite här och var. Ann-Sofi är en barndomsvän till min dotter och har tagit hand om mitt hår sedan hon började på frisörutbildningen som 16-åring. Och det är tur för mig, som sällan hinner klippa mig på vanliga salongstider.
Klockan var nära midnatt när jag åkte hem och dimman sänkte sig över älven. En kväll då älvorna dansade över ängarna...
 
♥ Maria
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: