Julfest hos Stina och Kenneth
Vänskap och vänner är viktigt, det är i interaktion med andra vi blir till dem vi är. Vänner får man inte, vänner förtjänar man, hårt att säga, men delvis sant. Och då tänker jag också på Knyttet, som är rädd för mörkret i en av Tove Janssons fantastiska berättelser.
-Men vem ska trösta Knyttet med att säga sanningen; för om du bara springer undan får du ingen vän... är ett citat ur boken där Knyttet ger sig i väg i mörkret en natt för att han är så rädd. Boken har ett djup som kanske inte alltid upppfattas av barn men som talar till den vuxne läsaren. Sådan litteratur kräver högläsning för barn och att den vuxne för samtal med barnet om det som läses.
Jag hinner inte alltid vårda mina relationer så som jag borde. Men vänner som man haft länge, de finns där, och det känns tryggt. Så alltså förtjänar jag inte alltid de fina vänner jag har, krasst. Men de finns i mina tankar, och plötsligt händer det ;-)
En kväll före julafton bjöd Kenneth och Stina på den julfest vi haft i så många år i olika former på olika ställen. Ofta hemma hos Bitte och Göran, någon gång hemma hos oss. Och jag känner på mig att jag borde ha varit värd i år. Men jag hade så mycket annat för mig, så Stina tog initiativet igen.
Gulliga värdparet.
Och deras dotter Emma med sin Kalle.
Erika, Bitte och Görans dotter.
Roland och Susanne
Bitte och min man.
Massor av gott.
I köket var bordet dukat.
Vi var barnvakt och tog med oss den lille killen. Så var det alltid förr, alla våra barn var med. I år var Erika och Emma med sambo med, vilket är roligt. För under några år så har barnen lyst med sin frånvaro, mer eller mindre. Men nu börjar de komma tillbaka vilket är roligt. Och så något barnbarn ibland också.
Så god mat och gott till efterrätt, mums!
Julklappstävlingen, så som alltid med ett tema, i år skulle det vara något som går att förbruka för 45 kr och med bokstaven R i.
Jag tror att familjen Ejnestrand hade mest tur i år, de vann en hög med julklappar. Och några fick ingen, för så är det i den här tävlingen. Men vi brukar vara glada ändå. Och jag vann faktiskt en julklapp, en burk med saffrans biscotti, supergoda och hembakade.
Och så fort jag får lite tid över så ska jag ordna något skoj för mina vänner som jag inte hunnit med, jag lovar. För ni är med och sätter guldkant på tillvaron.
“När Skruttet läst sitt brev med mycken möda (hon hade särskilt svårt med Knyttets namn)
blev buskens vita rosor plötsligt röda
och Skruttet flög helt glatt i Knyttets famn
och viskade: glöm bort hur hemskt det var
och minns att allt det roliga är kvar!"
Slutet gott, allting gott, så som det ska vara i sagan och så som livet är, om vi lyfter blicken - en saga!
♥ Maria